onsdag 20 september 2017

Bärglädje och hamsterstress


Måååste bara få visa hur sjukt galet god kladdkakan blev. Ja för det syns ju till och med på bild hur god den blev även om man inte kan sträcka in handen i bilden och ta sig en tugga av den. Jag älskar kladdkaka som nästan precis håller ihop då man skär upp en bit åt sig av kakan. Att den lixom nästan rinner ut på tallriken, men ändå inte gör det.
Något som är riktigt gott är då man har något tillbehör till som bryter av det söta. Något syrligt eller surt. Röda vinbär är perfekt att ha till kladdkaka. Jag tog en gång röda vinbär från frysen och dekorerade en chokladtårta med, men det visade sig senare för att vara tranbär, men det funkade det med.


På tal om bär. Jag lider lite, eller rättare sagt rätt mycket, över att jag inte kommit ut i skogen mer denna höst för att plocka blåbär. Blåbär är ett bär jag vill ska finnas proppfullt av i frysen. De är så goda, går att använda till så mycket och står ju där helt gratis för vem som helst att plocka. Blåbär har vi ju just intill knuten på vårt hus, så jag har egentligen ingen vettig förklaring på varför det inte blivit så många blåbär detta år.
Förutom att det är väl helt enkelt så att man får inse för sig själv att man helt enkelt inte räcker till åt allt man vill. Man vill hamstra allt vad man kan och stoppa sin frys och sitt skafferi fullt, men allt mognar nästan samtidigt och för mig gick det inte riktigt ihop med allt annat jag ville hinna och göra.

Svarta vinbär har jag heller inte haft tid till, eller så har det varit för kallt och regnigt ute för att sitta och plocka utan att frysa fingrarna av sig. Svartvinbärssaft är bland det godaste jag vet, dock inte den som finns att köpa på affären, det ska vara den hemkokta. Blev så glad i går kväll, nästan så att det kom tårar, men det var inget jag visade. Min granne hade kokat svartvinbärssaft och gav mig några flaskor/burkar. Nu behöver jag inte känna stress över att hinna plocka och koka själv. Lycka! 


Det finns ju fortfarande tid till att plocka blåbär, men det är nog på gränsen att de är så goda. Men lingon finns det fortfarande i överflöd. Så galet stora klasar det finns ute i skogen detta år. Lingon är ett härligt bär att plocka, de är sköna att hålla i handen och mycket lättare än blåbär att rensa. Dessutom tål de även frost och går att plocka trots att det blivit kyligt ute. Blåbär tål inte frost utan blir som nå blask och går direkt sönder då man klämmer lite lätt på dem.



Vacker är hösten och minstlillan i sin höstklädsel med denna fina kappa som jag hittade på en loppis för några tior och pumpamössan som mormor stickat.


En hemmadag


Det är höst, vacker höst. Som ni vet älskar jag hösten. Jag tycker om att få klä mig i tajts, tjocksockar, tunika som räcker en bra bit över baken och nästan ner till knäna, kofta och något varmt skönt lindat runt halsen. Jag tycker inte om att frysa, ej heller att svettas, det ska vara så där lagom. Så att man måste klä sig i något stickat, men att man klarar sig utan vantar.

Om lediga förmiddagar är det numer bara jag och minstlillan hemma. Jag tycker verkligen inte om att kliva upp tidigt om morgnarna, väcka upp små barn som egentligen vill sova, slänga på dem kläder, stoppa frukost i deras magar, lägga en frukt i en bruk för att sedan lägga i deras ryggsäckar och skicka ut dem i den regniga hösten i väg till taxin som ska ta dem till skolan. Nej, om morgonen vill jag ligga länge i sängen. Men det funkar inte så och det är bara att försöka gilla läget. Efter att barnen har åkt, jag fått kaffe i magen och en smörgås eller två så känns det inte så tokigt längre.
Vi påtar på med det vi måste och vill, efter lunch kommer storasyster hem och vi går ut på gården en stund.


Storasysters ena däck på sin fina röda cykel gick sönder en av sommardagarna. Till våra gamla fina cyklar finns inga nya däck eller slangar att köpa, de har nämligen slutat att tillverka den tum som vi behöver. Men tack vare min snälla svärfar som lyckades laga slangen, kan hon nu cykla igen. Hoppas att däcket håller ett bra tag till för jag tycker dessa gamla cyklar är tusen gånger bättre och finare än nya.


Storasyster cyklar tusen varv runt gården, jag städar bort lite av sommaren och minstlillan går efter och ropar "bär mig, bäär mig".


Vi plockar lite vinbär. Jag sparar mina, medan barnens hamnar direkt i deras små munnar. Några sparar de i och för sig, för att äta till middagens pannkaka.
Fixar lite med att sätta mina höstblommor i jord och slänger bort lite av sommarens blommor som gjort sitt och nu istället bara ser ut som skräp. Skulle vilja få allt bortstökat och tid till att göra ordentligt höstfint, men det hinns säkert det med till slut.





Sedan kommer storebror hem och vi går in och äter mellis.



Det gäller att försöka dra ur det allra sista ur sommaren. Plockar gärna in små buketter av de blommor som fortfarande blommar. Inne möts man förresten av denna väldoftande porslinsblomma. 


Den håller snart på att ta över hela fönstret i vardagsrummet och klättrar och slänger ut sina långa tentakler åt alla håll. Måste ta och göra något åt den, men ids lixom inte. Dessutom har jag hört att om en porslinsblomma trivs så ska man inte flytta den och det syns verkligen att den trivs för den blommar varje höst.



Jag älskar då det ser ut som att det brinner utanför fönstret. Vi har en buske där utanför som får helt magiskt vackra färger på sina blad om hösten.


Något annat som är vackert är minstlillan då hon bakar. Hon använder lixom hela sin kropp då hon rör om i smeten eller degen. En dag fick hon verkligen jobba hårt då det både skulle bakas kladdkaka och fillimpa. 



Det blir verkligen läckra mönster då man ringlar ner sirap i filet. Jag kan låta förtälja att både kladdkakan och fillimpan blev supersmaskiga. Till kladdkakan åt vi de fina röda vinbären som vi plockade tidigare under dagen.

måndag 18 september 2017

Att kunna andas fullt ut


Hösten är en gruvligt vacker tid. Vart man än vänder sin blick finns något vackert att lägga sina ögon på. Fick höra talas om en vacker plats av min kusin. Hit hade hon åkt med sin bror för att fiska en kväll och allt var bara så vackert kringom henne. Blev så sugen på att själv åka dit, så i går kväll tog jag med mig minstlillan ut på en liten biltripp. Det var så skönt att få komma ut i naturen och fylla lungorna med höstens sköna luft efter att befunnit sig på sin arbetsplats de flesta av helgens timmar.







Jag stod en bra stund och bara tittade på minstlillan då hon kastade kottar i vattnet.







Att få göra utflykter likt denna är det bästa jag vet. De gör lixom så att den vanliga vardagen blir lättare. Att hitta hål att krypa in i för att kunna andas fullt ut, det tror jag alla behöver. För mig är detta hål att få fly iväg ut i min ensamhet och att få fota vacker natur.

Åttaåring


En åttaåring har vi numera i vår familj. I åtta år har jag och Robin fått leva i den enorma välsignelsen i att vara föräldrar. Vilken känns som en evighet, samtidigt endast som en dag. Tiden före Elias går nästan inte att dra fram ur minnet. Han har på något sätt alltid funnits där, känns det som.


Detta fina födelsedagståg fick vi när Emylinda föddes och det måste alltid fram när någon fyller år. Det enda kruxet med tåget är att det inte går att fylla t ex 11, 22, 33 osv, men annars går det att ta fram tills någon fyller 104, minst. 


Finns det något finare att dekorera med än bär? Vackra och mumsiga. För att kunna dekorera med hallon  du plockat själv måste de vara färska eller frysta, fast då styckfrysa. Stoppar du alla direkt i en och samma burk fryser de ihop till en stor klump och är väldigt svåra att få isär utan att de går sönder. Istället kan du ställa dina hallon på en bricka och ställa in den i frysen. När hallonen är frysta kan du sedan lägga dem i samma burk och sedan ta fram ett och ett hallon efter behag.


Kringom tårtan har jag tryckt fast halverade chokladfingrar. Supersmaskigt, tycker jag i alla fall. Tyvärr hade jag lagt tårtljusen på ett sånt där "bra" ställe och hittade dem inte alls då det var dags för att bjuda på tårtan. Men det gick bra med kalas även utan dem. Gissar att de dyker upp en helt annan dag som de inte alls behövs...



 Under dagen och eftermiddagen kom barnens far och morföräldrar samt en morbror för att fira åttaåringen.


Våra fina hemmasydda vimplar fick pryda köket. Det kan vara väldigt roligt att stoppa huset fullt av folk, men också med bara några stycken.

måndag 11 september 2017

Kalas och blodutgutelse


Under söndagen hade vi födelsedagskalas för vår blivande åttaåring. Vi hade hyrt skolans gympahall till kalasandet. Vilken toppengrej alltså! Självklart har vi stulit idén från ett annat kalas storebror varit på, så briljanta är inte vi. I en gympahall finns ju lixom alla möjligheter att springa och busa loss utan att något hem totalfallerar. Hur bra som helst för ett gäng med sex, sju och åttaåringar.



Fikat dukade vi upp på ett pingisbord och fika fick de göra i båset. Vill inte hänga ut någon annans barn här på nätet, därav bara några bilder på fikat. Hoppas att de alla kände sig nöjda efter kalaset.

Till de vuxna som skulle befinna sig i vårt hus under tiden vi var borta på kalaset fick jag en sådan lust att baka något till. Hade sett ett recept på en paj som både såg vacker ut och som lät enligt receptet som att den skulle smaka bra. Pillrig såg den ut att vara, men sådant tycker jag om att sätta händerna i.
Satte dock händerna i det på tok för mycket än vad tanken var. Skar nämligen bort en del av min tumme på mandolinen som jag använde för att hyvla äpplet i tunna skivor. En fånigt liten del faktiskt, men den gjorde att jag fick ligga på golvet med fötterna i högläge för att inte börja kräkas och svimma. Usch så pinsamt att reagera så över en liten skinnbit, hur skulle det då bli om hela tummen trillade av? Vill inte ens tänka tanken.


Det blev nu betydligt svårare att få till dessa äppelrosor som jag hade tänkt få till och pryda pajen med. Utan högertumme, för en högerhänt, är det nästintill omöjligt och det tog en evinnerlig tid.. Morr. När sedan en av gästerna inte kunde komma av väldigt rimliga orsaker (hon åkte nämligen akut in på akuten och fick operera bort en dum blindtarm) och sedan slog det mig att två av de tre resterande inte ens äter sötsaker.... Haha. Ja det är ju så man kan skratta åt saken.



Men jag kan låta förtälja att den blev väldigt god och jag och Robin har fröjdats och mumsat på den nu i två dagar i rad. Så det blev ändå bra tillslut.

lördag 9 september 2017

Hemmadagar



Alltså dessa höstens färger. Magi. Bara i ett ynka litet blad finns så mycket vackra färger.



Här har det regnat i mängder. Jag och minstlillan tog en tur runt gården för att testhoppa alla vattenpölar. Minstlillan har varit rätt snorig och hostig, så det kändes skönt med en ledig fredag att få söla på och bara vara hemma.


Att bara få sitta bredvid varandra och rensa blåbär. Det är bra mysigt det.



Sedan kom storsyskonen hem från skolan och storasyster fick en kompis på besök. Jag hade planerat att vi skulle gräva upp potatis ur vårt enormt stora potatisland under efter middagen. Haha, enormt var väl att överdriva, vi sådde en en pallkrage i våras och nu var det dax att se om det gett något resultat.
Frågade flera gånger mina barn om de ville vara med men ingen, förutom minstlillan ville vara med. Men storasysters kompis ville gärna gräva potatis och vips var de med hela högen.


Som att leta efter guld. Vilken lycka då varje liten potatis kom fram upp ut i ljuset.



Det blev en hel del små och lite större pären.


Så kom lördagen. SÅ jag längtat efter helg. Efter att få ha familjen hemmavid hela sommaren känns det som så tomt och konstigt då alla är på olika håll stora delar av dagarna. Tycker så mycket om lata hemmadagar och numer är det ju bara helger som kan bjuda på sådana.
I morgon, söndag, vankas det åtta års kalas så idag blev det en hel del bakande.


Minstlillan och storebror startade upp ett bullbak.


Delade upp den fina runda bulldegen i tre och sedan fick barnen dega loss. Ja under moderns övervakning förstås.





Sedan blev det bullfest, man måste ju få äta av dem när de är som allra godast, nybakta.


Nu har lugnet lagt sig. Älskar Norrlands ljusa sommarnätter, men mjo det är bra mysigt när det mörknar också.