lördag 25 december 2010

jul jul strålande jul..

Jahapp då var julaftonen slut. Hade tänkt skriva en liten blogg före jul, men min fina son fick 40 graders feber så all tid har på något underligt sätt gått till honom. Tack och lov hade han ingen feber på självaste doppare dan, men han var inte riktigt sig själv utan blev ledsen för minsta lilla. Det kan man ju i och för sig förstå, hur uppåt känner man sig egentligen efter man har haft feber. Nej inte alls faktiskt.

Under dessa juletider skapas det på något mystiskt sätt en inre längtan hos de flesta föräldrar att klä ut sina barn till tomtar. Till min kära kusin Camillas förtret. Dessutom tycker alla föräldrar att just deras barn mååste ju vara den absolut sötaste lilla tomte som någonsin har funnits.. Detta fenomen har även inträffats hos mig.



Detta kort togs efter att min far hade tagit kortet på oss till julkorten. (Oj vilket upprepande på ordet kort, jag hoppas du hängde med). Det blev alldeles tyst och lillen bara försvan. Detta brukar skapa en viss oro hos pojkens föräldrar, för oftast har han något lurt i åtagande när han blir sådär alldeles tyst. Men där fann jag honom, med luvan på huvudet, i fullt sjå med att läsa de böcker hans mormor tagit fram åt honom. SÅ SÖT!
En annan mycket stilig tomte var min kära far på julaftonen. Se och beundra;

Imorgon drar vi iväg till svärfars/föräldrarna/farmorfarfar i Kristineberg. Har redan ätit mig tjock och mätt för en livstid hemma hos min mor, så nu blir det väl att fortsätta glufsa i sig hemma hos dem. Julen är bra härlig ändå! :D

måndag 13 december 2010

Kallt, huvvaligen! :(


Du he känns som he ger nalta kallt ute. Höll på att ramla i golvet när jag tittade på termometern klockan 06.00 i lördags morse då det stod 27 minusgrader. Hurvas! Var tvungen att stirra på den några minuter innan det riktigt sjönk in i skallen. Det kändes inte allt för lockande att kliva ut genom ytterdörren kan jag säga. Men jobbet kallade så det var bara att he sig iväg.
Det är i alla fall riktigt vackert ute om dagarna när solen lyser och snön gnistrar, men nej 27 minusgrader är ändå inte ok.

Det är perfekt sparkföre ute :D Mina svärföräldrar gav bort två av sina sparkar de inte nyttjade till oss. Den jag använder just nu står det G F, med stora tydliga bokstäver på. Greta Forsman, Robins farmor, har en gång i tiden sparkat runt på denna fina gamla spark. Det gör att det känns extra högtidligt att susa fram på dessa två medar.
Det är inte många vintar man kan vara ute och sparka "nu för tiden". Av någon konstig anledning anser folk att det är viktigare att kunna ta sig fram med bilen än med sparken så det grusar ner vägarna alldeles förfärligt. Det gör att det är helt omöjligt att ta sig fram med spark. I år (i alla fall än så länge) är det inte is längst vägarna utan packad snö, så den behövs inte grusas. Vilken lycka! Förra veckan passade jag och Elias på att inviga sparklådan. Jag tror i alla fall att han tyckte om den. Själv har jag bara mysiga minnen från att åka sparklåda. Att få krypa ner i denna låda på ett gossigt fårskinn, med en filt omkring sig så att endast näsan och ögonen tittar fram. För att sedan ligga där och kika på landskapet som susar förbi. Önskar nästan jag var liten igen...

onsdag 8 december 2010

trött trött trött

Jag fattar inte hur alla mammor och pappor i världhistorien klarat av att först arbeta hela dagen, sedan komma hem, laga mat, lugna alla gnälliga ungar, servera maten, diska och plocka undan, lägga alla små, städa hemmet för att sedan tillslut få en liten stund av lugn och ro innan det är dax att lägga sig själv. Sedan fortsätter det dag efter dag, samma sak hela tiden. Hjälp! Jag får inte panik, det är bara som det låter..
Missförstå mig inte, jag älskar livet som mamma, men den där tiden när jag kommit hem från jobbet är jag helt sjukt trött och orkar absolut inte med någon matlagning. Måste ligga och vila en halv timma minst för att sedan orka med hela kvällen. Nu när Robin är hemma går det ju bra, men sen kommer det ju inte att finnas någon tid för det. Hur ska det gå? Får hoppas på att det kommer någon stor kraft från ovan eller något dylikt.

Robin hörde något på radio som fick mig att tänka, ja men det stämmer ju faktiskt, i viss mån i alla fall. Små barn älskar techno. Så skippa "imse vimse" och "blinka lilla" och släng på lite dunka dunka istället. Vi lyssnar ofta på p3 hela dagar i detta hem och när det kommer en låt med riktigt dunk börjar Elias nästan jämt digga och dansa. Så det låter ju inte helt orimligt att det skulle stämma. Nej han älskar "imse vimse" och "klappa lilla magen" också, jag tror nog att barn älskar musik helt enkelt...

Nu är (nästan) alla mina julkort klara :)

Blev mer eller mindre nöjd med dem, men nu är de gjorda i alla fall.

Vi börjar bli oroliga för att Elias får en hemsk uppväxt... Jag hoppas inte ni skickar socialen på oss, men morgonens "digga runt på köksgolvet låtar" var "f*** you" med Cee Lo Green och "baksmälla" med Petter och September. Pinsamt, men låtarna var bara så härliga att dansa till.

...Ajaj..kanske avslöjar allt för mycket om vårt liv på denna blogg, det är bara att blunda om ni börjar tycka att det börjar kännas lite för obekvämt...

PÖSS

lördag 4 december 2010

Renovera mera..

Vi har haft den stora lyxen att få barnvakt två gånger samma vecka. Inte illa :D Nej det är inte så att jag har ledsnat på min son och vill bli av med honom så mycket som möjligt. Det är bara så mycket som vi vill hinna med och som är så svårt att göra när vår lille man är med.

I onsdags fick han umgås med sina två favorit tjejer, mo(n)ster Marita och Linn, medans jag och Robin drog iväg till Skellefteå. Där lyckades jag med att, hör och häpna, köpa alla julklappar. Så nu är det "bortgjort", härligt! Nu är bara det roligaste kvar, att slå in dem. (Jag är kanske lite konstig, men jag kan sitta flera, flera timma och slå in klapparna.. Wiii! )
Det bästa med resan var ändå att vi kunde gå på bio och se Harry Potter. OH vilken film :D Var så besviken efter förra filmen, men det var jag absolut inte denna gång. Satt och viftade med tårna under stora delar av filmen och var så lycklig. Maria Gustavsson drog en gång ner mig i Potter träsket och jag har sedan dess suttit stenhårt fast. Lika glad är jag för det, men gladast är nog Rowling..

Idag är han hos sin mormor och morfar och vi är hemma och reeeenoveeeerar. BLÄ! Om det ändå bara var att tapetsera och måla skulle det kännas riktigt roligt, men nu är det bara eländigt massa underarbete som gäller. Vill så gärna att vårt vardagsrum ska bli klart, men det är så mycket underarbete som måste göras så det är nog en evighet bort. Står just nu och slipar bort det gamla spacklet i alla spånskive skarvar och just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli färdig. Robin spacklar så det skvätter om det och vi hoppas att resulatet blir bra.

lördag 27 november 2010

Skylt och pynt

Alltså tiden bara springer fram så ja får aldrig tid att sätta mig ner och blogga. Tror även att jag smittats lite av en av min älskade vän och favorit bloggare Hanna Persson. Den så kallade "blogginspirationen" infinner sig mer och mer sällan i min värld. Men jag ska göra ett tappert försök.


I söndag var vi på skyltsöndag i Robertsfors. Men såå eländigt. Inte var det någon SKYLTsöndag inte, alla butiker var ju öppna!! Annat var det förr i tiden då jag var barn (för det var ju så länge sedan...eh). Då var butikerna stängda hela dagen och skyltfönsterna täckta, för att sedan avtäckas på efter middagen så att alla som ville kunde ställa sig och glo in i dem. Så verkar det ju tydligen inte vara längre. Ja si dessa moderniteter...


Till något roligare. Nu när advent infunnit sig har även pysseltidernas pysseltid kommit. Jag älskar julpyssel och julpyntning. Det eländiga är bara att jag endast har två rum att pynta, men jag får väl ta och pynta dem lite extra istället.
Jag och Ida har börjat göra årets julkort. Hela Ida och Lorenz köksbord blev alldeles täckt av papper, snören, band, stämplar, pennor och lite annat ditt och datt man kunde använda sig av för att knåpa i hop korten. Där satt vi hela kvällen, medans våra gubbar tog hand om sönerna. Inte illa må jag säga. Lorenz är dock inte skapad med sådana där mjölkfyllda påsar som brukar sitta mellan axlarna och magen på oss fruntimmer, så Ida fick ibland avbryta sitt pysslande för att inmundiga sin son lite föda. Tänk, förra året var Elias så där liten och det var jag som fick avbryta pysslandet stup i ett. Helt galet vad tiden går fort..
Aja, om ni har riktigt tur kanske det dimper ner ett julkort av oss i eder påstlåda framöver..

tisdag 23 november 2010

Choklad!

Jag har äntligen, efter fem års äktenskap, lyckats lära min älskade make att choklad faktiskt är medicin när man har mens. Nu mera, när denna inte särskilt underbara tid infinner sig, händer det ofta att han kommer hem med en chokladkaka...eller två :D
Jag brukar inte direkt var på mitt allra bästa humör under denna rödvecka, men lite chokladmedicin brukar göra livet mycket lättare. Om inte annat för maken :P

Har införskaffat mig denna underbara bok;



Ååååh, börjar dreggla bara av att titta i den. Här ska bakas :D

fredag 19 november 2010

Elias kom hem!!


Saknar min fina fina kille!! Se så ledsen han såg ut när jag lämnade honom ;P

torsdag 18 november 2010

Ensam och alen...

Alltså det är SÅ vansinnigt irriterande. I går kväll *host* natt, skrev jag en blogg som jag kände mig mycket nöjd med, men när jag skulle publicera den hade jag på något konstigt sätt loggats ut från blogger så allt det jag skrev gick upp i rök. Klarar inte av sådana nederlag så jag hytte med näven mot datorn, stängde av den och lade mig och muttrade i sängen.

Får försöka göra ett nytt försök idag..

Sitter nu, eller försöker åtminstone sitta, i sängen och har datorn framför mig. Har nämligen gjort mitt alldeles första besök hos rygg knäckaren Granlund i Bureå. Enligt honom var allt som fanns i den nedre regionen av min rygg i fel läge så det var kanske inte så konstigt att jag haft hemskade ont i ryggen den senaste tiden.
Nu känner jag mig förvisso inte mycket bättre. Känner mig som en gamtant som inte ens kan ta på sig sockarna själv. Men det ska väl bli bättre med tiden.
Har fått stänga order om att absolut inte bära omkring på min son allt för mycket och absolut inte bära honom på höften. Jag har förstått att många kvinnor har stora höft problem på grund av de gjort så.
Det tycker jag förefaller sig väldigt konstigt. Borde inte den kvinnliga kroppen vara gjord för att bära omkring på små (eller stora) glin? Höften är ju nästan som skapad för att sätta ungen på. Ungen blir nöjd och får hänga med på allt man gör och man har samtidigt en hel arm över att göra sina sysslor med. Där hör ni, det låter ju hur vettigt som helst. Istället blir kvinnan sné och krokig och får sedan lida hela sitt liv av rygg och höftbesvär. Mycket märkligt. För att citera min gode vän Elina Borgström; "Hur tänkte Gud nu?"

....VARNING känner på mig att detta kommer att bli en låååång blogg...

I söndags lämnade jag med grin, snor och tårar min käre son hos sin farmor och farfar i Kristineberg. Det var jag som stod för bölandet måste jag erkänna. Elias var hur nöjd och glad som helst och visade inga tecken på att han skulle sakna mig. Har som längst varit utan min son i två nätter, så det kändes FÖRTÄSKIGT!
På måndagen klev jag upp i "ottan" för att skjutsa min make till hans arbetskollega Ewa för att sedan åka vidare till planet som ska ta dem till Norrköping.
Så nu är jag alldeles alen i en hel lång vecka.

Inte bryter jag i hop för detta.

Efter jobbet i tisdags drog jag iväg till Umeå för att umgås med min kära kusin Sandra och underbara vän Karin. Sedan sov jag över i staden för att nästa dag umgås med mina exsambosar Elina och Sofia. Mycket trevligt må jag säga.
Nu ska jag inte skryta, eller jo lite kanske, jag är så tacksam över att få ha så många underbara vänner. Kan inte riktigt förmå mig själv att tänka att det skulle finnas något i mig som gör att andra känner en längtan efter att få umgås med mig. Hur konstigt det än låter så måste det ju finnas något i alla fall.
TACK till alla er underbara vänner som tagit mig till era hjärtan!!

På onsdagen hade jag tänkt mig ta en tripp på stan för att inhandla några julklappar. Att ta sig ner på stan var inga bekymmer, men det där med klappinköpandet gick helt åt skogen.
Började helt enkelt rundvandringen med att endast glo och knepa på saker jag själv ville ha (måste tillägga att jag inte köpte något). När det sedan blev tid för att titta efter klappar fanns det ingen ork kvar. Så snöpligt. Aja får fösöka på nytt vid ett annat tillfälle.

söndag 7 november 2010

lite ditt och datt

Jahapp...livet går sin stilla gång. Jag och Robin är vad ska man säga, lite trötta nu för tiden så vi orkar inte med så mycket. Vi tar hand om vår goa son så gott vi kan och gör vårt bästa med att jobba på våra jobb. Renoveringen i vardagsrummet är på börjat, men det kommer nog ta ett bra tag innan det är klart.

Många frågar hur det går att jobba. Jag kan säga så här, det går. Får inte avslöja så mycket om det som händer på jobbet, har ju någon gång i tiden skrivit på ett sådant där tystnadsplikts papper. Men jag kan säga att vi har det ganska tungt på vår avdelning just nu, sen så säger jag inget mer.

Elias enda kusin Ester har fyllt 1 år så i helgen har vi vart i Sörmjöle och firat henne så gott vi kunnat. Vilken go' unge! Robin är så förtjust i hennes sätt att säga oj på. Nu är det ju svårt att visa med ord hur det låter här på bloggen, men det låter något i stil med; ååååååjsch. Nja inte riktigt, men något liknade. Detta oj ljud använder hon sig av rätt så ofta, så man får ständigt ett leende på läpparna när man träffar henne.
Det är så roligt att Elias har en kusin som är nästan precis lika gammal som han själv. Jag hoppas att de får mycket roligt med varandra genom tiderna.

Glasögon. Jag har förut länge velat ha glasögon just för att det finns så otroligt många snygga bågar och för att jag själv alltid tyckt mig passa så bra (hör och häpna) i just glasögon. Ett tag funderade jag över att skaffa mig ett par fake brillor. Det kändes så otroligt fånigt så det blev inge av. Hallå, hur många som inte hör dåligt skaffar sig fake höraparater bara för att ha för syns skull, eller ser alldeles ypperligt men går ändå omkring med en blindkäpp bara för coolhetens skull? Nej jag skulle inte tro att det är så många.
Varför skulle man så ha fake glasögon? Det känns nästan som ett hån mot alla som måste bära dessa bågbeklädda glas för att kunna klara av sin vardag. Trots att det blir klibbigt och svettigt i ansiktet så att de hela tiden glider ner, eller att hela världen immar igen när man kommer in från att ha varit ute i vintervädret, eller att man måste punga ut en massa tusenlappar för att överhuvud taget få sina glasögon, eller att man blir totalt handikappad och inte fungerar för att man inte ser något utan dem osv.
Jag har inte burit glasögon någon lång tid och är inte heller ännu helt beroende av dem, men har ändå redan nu skaffat mig en djup vördnad till alla dessa glasögonbärare. Kämpa på tappra krigare!

onsdag 27 oktober 2010

skratt så tårarna sprätter..

(...började på en blogg sent igår kväll som jag inte han klart innan datorn dog och jag var för trött för att orka gå och hämta laddaren. Så jag fortsätter idag istället..)

En lunchrast på jobbet som spårade ur en aning;

Visst är det underbart att ha arbetskollegor som man kan skratta med tills tårarna rinner!
Ni som inte läste tidningen VF idag, gick verkligen miste om något (eller jag tror att det var gårdagens tidning, men vi läste den idag). Egentligen var det en mycket tragisk artikel, men den gjorde att jag nästan låg dubbelvikt av skratt i personalrummet. Den handlade om en kvinna i Paris som misstog sin man för djävulen då han kom naken in i sovrummet. Kvinnan flydde i panik, vilket ledde till att de andra i lägenheten tog sina barn och hoppade ut genom fönstren. Ett spädbarn dog av fallet bland annat.
Jag vet jag är en hemsk människa, men jag tror inte jag har skratta så mycket på väldigt länge. Ojoj. Jag kan säga så här att lunchrastens dråpligheter slutade inte där. Vi bara skrattade och skrattade. På något mysko sätt lyckades vårat samtal leda in på swingers.. Hur nu det kom sig. Men jag kan säga att det är helt och hållet vår sjuksköterska Peters fel, för det var nog han som ledde oss in på den samtalsvägen.. Det var flera i rummet som inte hade någon aning om vad swingers är för något, vilket ledde till ännu mer skratt så att tårarna sprutade åt alla håll..
Om det nu är någon som läser denna blogg och inte vet vad det är för något, ska ni vara väldigt glada för det.

På tal om det, jag var bara tvungen att berätta hur det gick till när vi frågade våra kära vänner Jonny och Helena om de ville vara värdpar på vårt bröllop. Ska förtälja historien även för er:

Vi hade pratat lite innan samtalet, jag och Robin, om vi skulle "busa" till det lite granna när vi skulle fråga, men visste inte riktigt på vilket sätt. Så när vi satt där alla fyra i en liten soffa började vi fråga lite försiktigt, "det är något vi tänkt fråga er en längre tid, men inte riktigt har vågat...." det blev tyst. "...Jo det är nämligen så att vi undrar om ni..." och så bara slank det ur mig "...skulle vilja vara med på en fyrkant med oss?" Sedan satt vi där, helt allvarliga och frågande. Alltså ni skulle se deras miner! HAHAA!
De såg ut som att de inte visste om de skulle skratta eller gråta. Helt chockade!. Sedan kunde vi inte hålla oss längre utan brast ut i skratt och förklarade att det bara var på skämt.
En läskig tanke slog oss efteråt, tänk om de hade svarat ja!?!

Ja vad vore livet utan skratt? Är så glad över att jag fått sådana arbetskollegor som vågar bjuda lite på sig själva och som man kan skratta tillsammans med.

fredag 22 oktober 2010

Vällingvägran....är detta början på tonnårstrotsen måntro?!?!

Bara för att jag har så mycket att göra ikväll, passar jag på att sätta mig och skriva en blogg istället. Mycket intelligent minsann!

Elias har från och med i förr går bestämt sig för att han minsann inte längre är någon bäbis. På kvällen drack han upp halva flaskan med välling, sedan ville han inte ha något mer. Nu tredje kvällen vill han fortfarande inte ha någon välling. Det är så konstigt för han har verkligen älskat denna varma goda dryck. Han har nästan inte kunnat bärga sig de tre sekunder det tagit mig att sträcka honom flaskan, utan har ibland hunnit börja skrika och gråta efter den.

Har nu försökt ge honom välling i lite olika flaskor och till och med i en pip mugg, men har icket kunnat lura i honom någonting. Pip muggen tog han i alla fall emot, men direkt det visade sig vad det var för innehåll bara gapade han och lät alltihopa rinna ut. Så knepigt. Jag fattar bara ingenting.
Aja jag får väl se hur det hela fortskrider sig. Får ge honom gröt istället, tills vidare.

Nu när vintern är här har Elias vinteroverall tagits fram. Jag kan säga så här, det är väl inte den klädsel Elias älskar mesta av allt på jorden att bära. Nej då tvärt om. Han blir grinig och arg och inte lätt att ha att göra med. Det är ju i och för sig inte så konstigt, vinterbeklädnader gör ju oftast inte en så mycket smidigare precis.
Jag tycker så synd om dessa små parvlar, som är så lätta och smidiga inomhus, men som blir som små klumpiga michelingubbar av alla dessa plagg man byltar på dem för att de inte ska frysa utomhus.
För att inte låta allt för elak måste jag dock erkänna att jag ibland inte kan låta bli att fnissa lite för mig själv när jag står och beskådar dessa små klumpa fram och tippa åt höger och vänster och sedan inte själva kunna ta sig upp igen. Förlåt, men det ser ganska så dråpligt ut...

torsdag 21 oktober 2010

en tanke som snurrar runt i mitt lilla huvud..

Det slog mig denna afton, när jag och Robin satt och åt kvällsfika tillsammans vid köksbordet, att jag inte sett på min man på väldigt lång tid. Jo visst har jag tittat på honom lite nu och då. Det är ju som oundvikligt när man bor i samma hus. Men jag har inte verkligen tittat på honom.

På något konstigt sätt har han som blivit ett med inredningen, något som behövs och som alltid finns där, men som man inte riktigt tänker på. I fredags hade han tagit på sig en skjorta bara för min skull, men jag märkte det inte förrän på kvällen då han skulle ta av den. Det är inte det att jag älskar min man något mindre. Absolut inte! Det har bara blivit så utan att jag tänkt på det.

Nu mera har det blivit att det är mest Elias som får min uppmärksamhet. Vad man är gör så är det han jag hela tiden håller uppsikt på. Vid matbordet är det honom mina ögon lägger sig på, bara för att han är såå söt att titta på eller för att han gör något lurt så man måste säga åt honom att sluta upp med vad det nu är han gör. Han är så söt när han vandrar runt här i köket och flyttar runt allt som kommer i hans väg. Stoppar sina nappar i plastburksskåpet, plastburkarna i torktumlaren, den rena tvätten i lådorna i köket. Eller så ramlar han, blir på dåligt humör eller blir ledsen för något annat som gör att man måste springa dit och kolla hur han har det.

Ja det är kanske inte så konstigt att Elias får den mesta av uppmärksamheten. Men även om jag älskar Elias mer än livet självt älskar jag ändå den man som jag sagt ja till att leva med i livets alla lägen lika mycket.

Från och med nu ska jag någon gång varje dag titta på min man. Se på hans vackra ansikte, höra hans röst och njuta av att han är baaara min :D

söndag 17 oktober 2010

glasögon

En mysig och bra helg lämnar jag nu bakom mig och har börjat vandra in i en mycket strävsam och lång jobbarvecka. Eller nja, jobbar endast 3 dagar i veckan så det ska väl inte bli så slitsamt.

I fredags kväll var vi och myste hos Ida, Lorenz och fina Elliot. Ååååh så vansinnigt söt unge! Fick till och med hålla lillen en stund och lukta och pussa på honom lite.

På lördagen åkte vi till den "stora" staden Skellefteå för att hämta ut mina glasögon, köpa vinterskor till Elias, men framför allt för att få träffa våra fina vänner Jonny och Helena Strand. Vi har inte umgåtts med dem nästan någonting på över ett års tid så det var mycket angenämt. När vi bodde i Skellet träffades vi minst en gång i veckan. Vi var närstan lite beroende av varandra. Hade vi inte träffats på några dagar började något slags abstinens liknade känsla växa inom en.
Tråkigt nog har milen mellan oss nu gjort att den känslan inte finns kvar lika starkt. Det gör mig så ont! Men det är fantastiskt med vänner som man kan träffa med flera månaders mellanrum och att det inte känns som det var en dag sedan vi träffades sist.

Jag har gått och skaffat mig en översynt het som gjort att jag nu mer har ett par glasögon på näsan. Än så länge känns det som att de mest är i vägen och att jag nästan ser sämre med dem, men det tar väl ett tag innan man vänjer sig.


Ja just ja, lite korta uppdateringar...

Elias går nu mera hur bra som helst.

Mat problemet är inte längre ett problem. Han äter bra med sked eller till och med gaffel. Att han ibland väljer att ta med händerna gör ju faktiskt ingenting, han är ju trots allt bara 1 år.

Att jobba och att måsta va i från min lille gosse flera timmar i sträck, går ganska bra. Men det är ingen höjdare. Kramarna jag får av honom när jag kommer hem läker dock alla sår :D

torsdag 14 oktober 2010

Filmtips!

I går kväll såg jag och Robin en film som toppar sig bland de bästa filmer jag någon sin sätt. Mary and Max. Jag satt med ett lyckligt leende på läpparna hela filmen igenom, förutom på slutet då jag grät som ett svin.

Filmen är baserad på en verkligen händelse och handlar om en liten flicka, Mary som bestämmer sig för att skriva till någon i USA för att bland annat fråga hurvida barn blir till i cocacola flaskor där. I Australien, där hon bor, har hon fått lära sig att barn blir till i ölglas.
Den som får henne brev är en gravt övervikt man i 40 års åldern med aspergers syndrom, Max.
Både Mary och Max är mycket ensamma, men skapar en stark, vacker, men lite smärtsam vänskap mellan varandra.
Filmen är en leranimerad film, men känns som en högst realistisk och påtagligt mänsklig film.

SE, SE, SE, SE!

tisdag 12 oktober 2010

Kalas och skrubb.

Oj inte illa...två inlägg på samma kväll. Nej det beror inte enbart på att det är Sverige - Holland och att Robin sitter som fastfrusen framför tv;n. Jag har bara så mycket jag vill berätta :P

Måste börja med att förtälja att Elias nu går hur bra som helst. Han går flera meter i ett och kan till och med runda hörn. Dessvärre väljer han fortfarande mycket hellre att gå med hjälp av att hålla i ens finger.

Vi har firat morfar och morbror Joel som fyllt år nu dagarna efter varandra. Go´fika två dar i rad, inte illa!

Dessa bloggar sitter jag nu mera och skriver i vår dataskrubb! Robin har arbetat med att lägga golv, tapetsera och att bygga skrivbord. Det är ännu inte klart än, men den går i alla fall att bruka. Blir ni mycket avundsjuka på den mycket vackra tapet som pryder denna skrubb kan jag berätta att den är inköpt på fyndet för á 20 kr. Tror dock inte att det finns några rullar kvar..

Nej nu till sängen!

FY! ...eller kladd?

Jag och Robin kan inte riktigt komma överens om frågan, ska man låta sitt barn få äta med händerna, eller ska man säga "FY, FY inte så!" och istället fortsätta försöka mata. Egentligen är vi inte oense, det är bara så att vi inte riktigt kan bestämma oss hur vi ska göra.

Ty det förefaller sig nämligen så att vår lille son endast skriker, grinar och vägrar äta om han inte får ha matskålen eller tallriken inom armlängds avstånd och hålla i en egen sked som han kan kladda runt maten med. Ibland kan han lyckas få in en sked med mat i munnen, men det mesta får han in genom att äta med händerna eller via vår matning.

Hur ska vi nu göra? Ska vi bita ihop och stenhårt hålla på våra regler. Att man äter med bestick, inte med händerna. Låta honom skrika och grina tills han förhoppningsvis kommer att lära sig och ge med sig. Det kanske blir några måltider han får lämna matbordet utan att ha fått i sig så mycket mat utan har istället förorsakat sina stackars föräldrar en eländig huvudvärk.
Men han har då fått lära sig att hans föräldrar inte viker ner sig. Sedan får vi bara hoppas att det är en god uppfostran.

Eller, ska vi gå den lätta vägen och låta honom få sin vilja igenom och äta och kleta med händerna. Han får då i sig sin dagliga kost och får vara nöjd och glad. Dessutom får vi slippa stöket och bråket och gå kvällen till mötes utan huvudvärk. Sedan får vi sakta men säkert försöka leda in honom på "äta med sked vägen".
Men har han då istället lärt sig att "bara jag tjatar och grinar lite får jag alltid min vilja igenom". Att han fått sig ett par veka föräldrar.

Enligt alternativ ett så lär han sig lyda, blir mindre kladdig, men kanske får dålig självkänsla av för sträng uppfostran.
Alternativ två så får han i sig den mat han behöver, men blir alldeles kladdig och lär sig kanske att han får göra som han själv vill.
Vilket tjänar man mer på i det långa loppet, sträng eller mjuk uppfostran? Eller spelar det egentligen ingen roll??

Det är inte någon lätt uppgift det häringa föräldraskapet må ni tro!

Det här med maten kanske låter som ett litet problem. Men betänk vilka prövningar vi kommer att måsta ställa oss inför senare i livet. Vilja köpa leksaker, tid att komma hem om kvällarna, alkohol, ha tjejen på rummet osv.. Hur vi löser dessa "små" problem vi står inför idag kommer att lysa igenom de "större" problemen i framtiden...

torsdag 7 oktober 2010

Stadsresa

Idag har vi "gjort stan" som man brukar säga. Eller nja, vet väl inte riktigt om vi "gjort stan" riktigt, men nästan. Har inte shoppat loss något alls faktiskt, endast tre plagg till min lille son och en present till den underbart söta Elliot (som jag hoppas vi ska få hälsa på snart, vi ska bara bli av med dessa eländiga förkylningar först). Försökte till och med hålla mig undan affärer helt och hållet. Har sakta börjat att lära känna mina egna beteenden. När jag bestämt mig för att inte köpa något alls, hamnar väl summan i slutet av det "oinköpta" varorna kring 400 riksdaler, har jag istället lovat mig själv att få inhandla någon liten pryl och något plagg har kanske summan i slutet på dagen hamnat (med mat och sådant inräknat) på cirka 1600. Ja jag vet, mig borde man inte släppa iväg till stan själv mer än någon gång per år.

I alla fall, vart var jag.. JO vi har befunnit oss i stan i alla fall. Robin har hälsat på lassa och lämnat flera prover och jag har gjort en syn undersökning. Annars har vi skumpat runt på diverse byggmaterials affärer och storhandlat på coop. Stadsresan avslutades med en kopp med varm dryck och trevligt umgänge hos Madde och Nisse.

Måste lägga in ett "dagens citat" i detta blogginlägg. Eller om man ska vara riktigt noga så är det väl egentligen ett "gårdagens citat".

"En vuxen och en blöja!" /Sagt av Merlinda till mannen i luckan, på badhuset. :D

tisdag 5 oktober 2010

stolta föräldrar :D

Har nu jobbar mina två första dagar.. Ojojojoj. Är så äckligt trött. Om inte Robin stoppat mig skulle jag ha gått och lagt mig redan klockan aderton.
Det är så vimsigt på jobbet och det är väl det som gör mig så trött. Först och främst så har jag ju inte jobbat på si så där 1 år och 3 månader så det tar ett tag innan man hinner komma in i den så kallade "jobbrytmen".
Har också börjat att jobba på en ny avdelning. Dessutom har kommunen bestämt sig för att lägga ner slemhemmet (som det kallas enligt Karin, heter egentligen Sjukhemmet). Många som jobbar där har jobbat i kommunen i "hundra år" så de petar ut rätt så många andra nu när de ska förflyttas över till hemtjänsten eller andra boenden.
Till min avdelning kommer det 4, en som redan har inskolas och tre som ska inskolas i veckan. Av 8 personal på vår avdelning är alltså 5 nya....
Nej, blä! Längtar tillbaka till min "gamla" avdelning, saknar personalen där och det vana trygga. Jag med min asbergerhjärna kommer snart att bryta ihop av all förvirring!


Elias har gått sina 3, 4 första egna steg idag.
Det är ändå något särskilt med att se sitt barn lära sig att gå. Man släpper allt annat, stannar upp och bara tittar på det fantastiska som håller på att hända. Det lyste WOW i hela Elias ansikte när han tog sina små kliv framåt helt utan att hålla i något. Så häftigt!
Jag och Robin ville att han skulle göra det igen och igen och igen. Medan Elias (efter att han gått några gånger mellan oss) ledsnade och tycktes ha glömt den häftiga känslan och ägnade istället all sin uppmärksamhet åt att slänga ut alla platsburkar från platsburksskåpet och försöka sprida ut dem över halva köksgolvet. Vilket han lyckades med alldeles ypperligt.
Jag och Robin får helt enkelt vänta med spänning på nästa gång han åter igen får lust till att försöka att gå.....

fredag 1 oktober 2010

Snorpussar..

...är något jag överöst med denna vecka.. Pussar kan ju aldrig vara fel tänker du. Nej förvisso, i vanliga fall tas dem emot med stoor glädje, men pussar omringade med gult, rinnande segt snor är inte särdeles mysigt ens när de kommer från din egen son. Dock är han väldigt söt när han kommer och vill gosa, pussas och kramas. Förut har han inte vart särskilt gosig sådär på eget bevåg, jag hoppas det fortsätter även efter han blivit frisk.

Klart grabben ska få hallon. Är man förkyld och inte kan äta godis som "medixin" måste man ju få äta hallon istället :)


Alltså dans. Det är ju helt fantastiskt att se på en uppvisning av Sveriges bästa dansgrupp bounce. Men vad är det i jämförelse med att se en liten barnkropp röra sig till musik. Jag och Elias lyssnade till Scissor Sisters med låten fire with fire (underbar låt, har inte begrundat texten så mycket, men musiken är härlig) när vi åt frukost. Elias började gunga och vagga med hela kroppen och det syntes att han njöt av musiken. Det var en fröjd att skåda.


Tre dagar kvar av mammaledigheten, sedan kneg. Har fått ett jätte bra schema, så jag känner mig riktigt nöjd.

söndag 26 september 2010

Kusin och bäbis besök :D

Det hände något synnerligen ovanligt i morse. Klockan bara gick och gick och mina killar bara sov och sov. Inte förns klockan närmade sig tio började de vakna till liv. Kan inte dra mig till minnes när det hände sist...

För att underlätta min käre makes jobbande har jag och Elias varit ute på en liten miniturné. Robin jobbar mycket hem i från, vilket kan vara mycket svårt när både hans son och (eller kanske särskilt) hans fru hela tiden stör honom med diverse olika saker. Nu fick han jobba ostört i nästan 2 hela dygn.

Vi började med att åka till Sörmjöle, som ligger strax söder om Umé, för att hälsa på Elias "enda" kusin Ester och farbror Tommy och faster Helena. Under kvällen åkte vi tillbaka till Umé och fick förmånen att lukta på en alldeles färsk liten bäbis. Ja vi fick ju lukta, eller vad man nu ska säga, på föräldrarna också, men det var ju i huvud sak bäbisen vi var ute efter. Elias tyckte i och för sig inte att bäbisen var så mycket att se, men det var han ensam om att tycka.. För han var SÅ söt den lille Elliot som jag ikväll hörde att han ska heta.

Har ju kanske inte världens bästa kamera på mobilen så det blev lite suddigt. Man ser då bäbisen i alla fall och det är ju det som är huvudsaken.

Vi åkte tillbaka till Sörmjöle och sov där en natt. Sedan var det tänkt att vi skulle hälsa på min kära moster Kicki, hennes make, två härliga söner och stormagen (där det ligger en liten unge till och växer och gror). Som vanligt när vi stämt in ett möte blir något eller några av våra barn sjuka, vilket även hände denna gång. Så vi stannade istället i Sörmjöle även fredag kväll.

På dagen begav sig jag, Tommy, Ester och Elias till Umeås stadsdel teg för att besöka ett babycafé som Tommy kollat upp på internet. Vi var då inte ensamma om att besöka denna plats ska jag säga. I foajén möttes vi av cirka 20 barnvagnar som där stod parkerade och inne i själva cafélokalen sprudlade det av bäbisar, stora syskon, mammor och även ett antal pappor.

Fick uppleva en ny mycket jobbig känsla där jag satt mitt i vimlet och beskådade min lille son som glatt vandrade runt bland alla barn och utforskade den nya miljön. Det var just det som kändes lite jobbigt, att han gick runt där och verkade så obrydd om vart jag befann mig. När allt kom till kritan kändes det mer som att det var jag som var i ett behov av honom än tvärt om. Längtade tillbaka till den tiden då han var lite bäbis och hela tiden låg tätt intill mig och inte behövde något eller någon annan. Tänk ju mer tiden går desto äldre blir han och ju mindre kan jag skydda honom från alla faror som kommer att möta honom. Han måste få göra sina misstag och skaffa egna erfarenheter. Han kommer att möta andra barn och människor som kanske inte alltid kommer att vara så snälla mot honom....Nej just nu är det för stora och skrämmande tankar för mitt ömma moders hjärta..


Försökte ta lite kort på Ester och Elias där de satt bredvid varandra och lekte. Det var inte ett lätt uppdrag måste jag säga. De bara kröp iväg hela tiden eller tittade bort. Lyckades få 2 någorlunda bra bilder i alla fall..

För att summera dessa två dygn var de mer än godkända :D

måndag 20 september 2010

suck!

Ja vad gör man när man lever i ett land där det är viktigare för befolkningen att följa idol och dansbandskampen än att bry sig om vem som ska styra landet... Kanske gör som Erica Cervin skriver på sin fb, letar mig en etta på månen med kokvrå och flyttar dit i stället...

...eller är det kanske så att svenskarna egentligen bryr sig och vill ha det så här. Ett blått land där klyftorna mellan fattiga och rika blir större och större. Att främlingsfientligheten ska sakta men säkert växa och allt som åren går gnaga sig in bland det styrande i landet.

Nej usch och fy det är vad jag säger!


Till något roligare; Brita och Micke lyste kärlek till varandra och var som du kunde se i förra inlägget underbart vackra. Det är extra roligt att få vara på ett bröllop där man även får skåda in bakom kulisserna. Att hjälpa till med förberedelserna och att få stå där med brudparet innan portarna öppnas och de ska vandra in längst gången.
Det är, som många av er säkert vet, mycket jobb med att vara värd. Men när festen känns lyckad och brudparet ser glada och belåtna ut är det värt det mesta av slitet. Det tråkiga är bara att man själv inte hinner prata och umgås med alla härliga gäster. Detta är nog sista gången jag och Robin är värdar på ett bröllop, jag hoppas vi slutar på topp :P

söndag 19 september 2010

Böllop

Typ världens vackraste!!!


...ja alltihopa gick faktiskt rätt så bra :D

fredag 17 september 2010

bröllops och livs bestyr..

Ojoj..nu har jag suttit och vikt bröllopshäftena och knutit band runt dem så mina fingrar blöder... Lite smått överdrivet kanske, men jag måste erkänna att jag i denna stund känner mig redigt less på bröllop.. Trots detta känns det som att det kommer att gå riktigt bra i morgon, hoppas jag..

Jag,Robin och till och med Elias har befunnit oss i ett konstigt känsloläge de senaste veckorna. Vi har betett oss som man gör..... Hur jag nu ska förklara så att även ni karlar förstår vad jag menar, äsch ni får försöka föreställa eder.. Vi har alltså bettet oss som de flesta kvinnor beter sig dagen eller dagarna innan mens. Man har lätt till gråt, känner sig små irriterad hela tiden (både på varandra och på allt i sin omgivning), dåligt tålamod och tänder direkt på det den andra säger. Det har inte varit lätt skall jag förtälja. Jag hoppas detta endast är något som drabbat oss för en kort tid och inte är här för att stanna.

Gud är tack och lov lika god i dag som alla andra dar :D


...Hittade en riktigt fin klänning btw. Det eländiga var bara att hitta någon koftliknade grej att ha till. Ute är det ju inte direkt sommarvärme dessa dagar, så det behövs verkligen något att värma sina späda krokiga axlar med. Vi sprang runt så länge på schtaan så att vi tillslut kände för att kräkas på hela stället. Hittade SÅ mycket grymt snygga grejer som jag ville ha, men absolut inte behövde, men det jag skulle ha gick ej att finna. Ringde tillslut till min kära vän Johanna och det visade sig helt ypperligt att hon hade en bolero i sin ägo som nästan ser ut att höra till min klänning. Inte illa!

onsdag 15 september 2010

Ögonfröjd

Se vilken vacker syn jag möts av genom köksfönstret nästan varje morgon när jag stiger upp och gör välling, eller kokar gröt, till Elias. Svårt att riktigt kunna fånga hur naturen glittrar på bild. Men fantastiskt vackert är det i alla fall. Det är svårt att inte tro på en skapare när man ser naturens underverk. Att allt slumpmässigt har blivit som det är har jag svårt att kunna tro på.

Kom just hem från en väldigt mysig möhippa. Hippan var för min kompis Brita som jag känt sedan jag gick i mellanstadiet. Vi har kanske inte umgåtts så där jätte mycket bara vi två, men vi har funnits med i samma kompisgäng.
Har fått mina naglar filade och målade (med en mycket fin brun nagellack) av duktiga Merlinda och jag och Elina har testat två ansiktsmasker som jag har haft liggande hemma i jag vet inte hur många år. Kändes lite läskigt, men de fungerade helt utmärkt. Blev varken grön, fick ansiktet fullt av eksem eller stora bölder och huden ramlade inte av när vi tvättade bort masken.

Jag, Robin och Linnéa (Holmström) ska vara värdar på Brita och Mickes bröllop på lördag. Ojoj börjar bli lite nervös. Vi har haft så mycket runt omkring oss den senaste tiden, så jag har inte riktigt haft tid att stanna upp och känna efter.
Jag och Robin är sådana grymt farliga tidsoptimister. Vad än vi tar oss för får vi ALLTID stressa mot slutet.. Denna gång tycker jag, trots detta beteende som verkar helt hopplöst svårt att bryta, att vi faktiskt varit riktigt duktiga. (Det är nog mycket tack vara Linnéa.)

I morgon ska jag köpa klänningen till festen, på tal om att lämna allt till sista sekund :/

Elias 1 år


Nu har vi firat Elias så det brakar om det. Har inte haft så mycket tid att skriva på bloggen och har egentligen inte tid just i denna stund heller. Jag lägger upp lite bilder i alla fall.

Elias med morfar. Elias fick SÅ många och fina presenter, bollar, bilar, kläder och till och med en egen svartvinbärsbuske. MEN det är ändå något särskilt med pappret och snöret som sitter på.

Lowa och Elias. Det var ingen av Elias kompisar förutom Lowa som hade möjlighet att komma på Elias kalas. Inte för att jag tror att han bryr sig så mycket :P Att Lowa kom var jätte roligt!

...Annars är Elias favoriter unga kvinnor i si så där 18 - 35 års ålder med långt vackert hår.. *haha*

På dagen på Elias födelsedag kom kusin Ester och farbror Tommy på besök.


TUSEN TUSEN TACK för alla gratulationer och påhälsningar! Vi är så glada att vi har så många vänner :D

torsdag 9 september 2010

Ljus i mörkret...

Idag har gammelmorfar Rune vart här och hjälpt oss att dra lite el. Så nu, tro det eller ej, är skafferiet nästan nästa klart. Det som är kvar är att måla lite av panelen.


Si du se tjusigt he skiiin!

Det färdiga skafferiet har dock gjort mig aningens mer förvirrad än vanligt, ja det verkar som att det är möjligt. Har nämligen förut haft skafferivarorna på olika ställen i köket, nu är allt på ett och samma ställe (...döööh...). Man ju tycka att det borde leda till mindre förvirring, men icket. När jag ska ha te, går jag fram till det nu mera grytskåpet, öppnar skåpdörren och ser till min förvåning att där endast är kastruller och stekpannor.. Går till kyl och frys, sträcker upp min hand för att gripa tag i hårdbrödet, men där står det nu ingenting alls. Ojoj undrar hur lång tid det ska ta innan jag kommer att lära mig.

I morse, bara för att vi hade en tid att passa, passade Elias på att ta en sovmorgon. Det händer "aldrig" att han sover längre än till åtta, oftast vaknar han någon gång mellan sex och halv åtta. Vi brukar vara duktiga på att ställa ett alarm med den "vanliga" väckarklockan, men det hade vi självklart glömt denna gång.
Vaknade yrvaket och tittade på klockan. Förstod först inte vad den visade, men sakta började det sjunka in i min hjärna att den var halv nio. Morfar skulle komma klockan nio och det var mycket Robin skulle hinna innan dess. Rackars!
Det är konstigt det där med dessa små. Det går lixom inte att bestämma eller förutspå hur de funkar. Jo visserligen på vissa områden. Men visst är det just typiskt att när man säger att; "Nej men Elias sover aldrig mer än två timmar på dagarna" sover han självklart just den dagen tre timmar eller mer. Eller; "Det är ingen idé du försöker ge honom det där för det tycker han inte om" mumsar han i sig som att det var det godaste han någonsin fått.
Ja de är söta de små. Det är tur de funkar som det gör, annars skulle livet bli alldeles för förutsägbart...

onsdag 8 september 2010

Höstglädje

Vilka underbara dagar det har varit nu i veckan. Det har varit varm och soligt och jag och Elias har varit ute och busat.
Jag är SÅ tacksam över att vi bor som vi bor. Elias har varit ute och gått och gått och gått runt hela gården och jag har kunnat pyssla på med annat utan att behöva vara rädd att någon snuskgubbe ska komma och röva bort honom eller att han ska bli påkörd av någon bil. Självklart har jag hållit honom under uppsikt, men jag behöver ju inte befinna mig på en meters avstånd hela tiden.
Han har fått inviga sina nya skor. Förvisso är de en (eller två, det är så svårt att veta vad de här små egentligen har för storlek på sina fötter) storlek för stora, men de gick att dra åt så pass bra att han går helt obehindrat runt i dem. Ni skulle ha sett honom, han var så lycklig där han gick med sin läragå vagn. Vilken frihet det måste ha vart.

Själv hann jag skura utemöblerna och planterat lite höstblommor. Enligt min make är höstblommor något helt befängt och onödigt. Kan jag ju i och för sig hålla med om, de lever ju endast någon kort månad, så det är väl egentligen en lite onödig utgift. De ger mig ändå lite extra glädje i tillvaron så det är det värt.

Var ute mycket med era barn. Jag är själv väldigt dålig på det, så det är en uppmaning mest till mig själv, men även till er andra. Man mår mycket bättre av någon timmes friskluft och barnen tror jag behöver lite ute aktiviteter.

Funderar över en sak.. När jag träffar folk lite här och där får jag så mycket komplimanger för min blogg. Tycker att det är SÅ roligt för bloggandet ger mig så mycket.
Det skulle vara roligt att veta hur många som läser bloggen. Därför undrar jag om de som vill (svärmor du får passa) bara skulle kunna skriva "HEJ!" som kommentar till detta inlägg???
Skulle glädja mig så mycket :D

PÖSS

måndag 6 september 2010

Storslagen helg

Här sover vi i köket.. Haha det blev lite trångbott. Förr bestod ju många hem av endast ett kök och en liten sovalkov så varför skulle inte det gå idag? Nu är tack och lov muren färdig murad, spacklad och slipad så nu går det att sova där inne igen. Den ska bara målas, tänk sedan har vi faktiskt ett rum i detta hus som är helt klart! WOW!

Denna helg har varit fylld med många trevliga inslag. Den började med ett 1 års kalas för lilla Lowa Israelsson. Vill du se bilder där i från gå in och kika på mamma Merlindas blogg (klicka på namnet). Nu har Elias ätit tårta för första gången i sitt liv, det var smaskens. Det var i och för sig det mesta de hade att bjuda på och det var mycket ska jag säga.

I helgen hade vår församling en relations helg. De hade bjudit in grundarna för levande familjer. Oooh vilka underbara människor och vilken underbar helg. Alla ni som inte var där har verkligen missat något. Konserten på kvällen med Frank Åhdal var också en riktig höjdare. Elias sov hela konserten med hörselkåpor i sin vagn längst ner i lokalen. Det gick hur bra som helst.

På lördag dag (när Elias lix skulle sova) tog jag, Merlinda och Ida våra ungar (Idas bäbis som fortfarande befinner sig i magen hade svårt att stanna hemma ;P) och åkte en sväng till nolia på barnloppis. Gjorde några fina fynd, du kan se dem på bilden nedan.


Allt detta för den fina summan 30 kronor. Helt ok pris om du frågar mig. Självklart har stöveln på bilden en maka, det skulle ju vara lite tokigt om jag bara köpt en..

På söndag var vi en stund på gudstjänst, men var tvungna att lämna den innan den tagit slut för maken hade en fotbollsmatch att spela. Elias låg först och sov, men blev helt lyrisk när han vaknade och såg att han befann sig mitt i en pågående fotbollsmatch. Han har nog lite fotboll i blodet trots allt.
Måste tillägga att Robins lag vann med 4-1 :D

onsdag 1 september 2010

Dammigt! Host, host...

Denna natt blir det till att bädda i köket...
Vadan detta undra du säkert nu. Jo det är nämligen så att mina käre duktige make håller på att putsa det han har murat på muren. Vilket leder till att det blir slip damm ÖVER allt.
Det går nästan inte att andas där inne. Att gå döden till mötes av att slipdammet täppt igen alla andningsorgan är inte vår högsta önskan här i livet, så vi fick hitta en annan sov lösning..

I vardagsrummet står det flera slip och målningsprojekt och tar plats så där går det inte att sova. Övervåningen är ofräsch, kall och full av bråte och kartonger så det är inte ens att tänka på att sussa kudde där. Så det enda rummet som finns kvar är då köket. Köket är ju redan nu lekrum, kontor, pysselrum, kök (så klart), och vardagsrum så varför inte sovrum också. Det ska nog bli riktigt mysig.

I måndags fick jag en dag alldeles för mig själv. Det är väl inte en av de mest vanliga företeelserna för en mor, det händer väl si så där någon dag per år och de lär väl knappast öka med åren. Jipiii tänkte jag och drog iväg till den stora staden Umeå. Där fick jag träffa underbara Karin och shoppa loss på stan.
Känner mig faktiskt rätt så stolt över mig själv. Har lite shopoholic i blodet så det är lätt att jag bara rusar fram och köper allt jag tycker är fint och råkar komma i min väg. Denna gång funderade jag ett bra tag innan jag drog fram (den inte allt för tjocka) plånboken. Så det blev inget köp jag ångrar nu i efter hand eller inte vågade visa för min make när jag kommit hem. Eller jo den där mössan jag köpte kaanske jag inte riktigt hade behövt....inte egentligen... :P

Fick träffa den förkylde Sofia en stund där på efter middagen, möttes av en son som när han såg mig blev så glad att han nästan inte ville sluta krama mig och en makes varma famn. Så jag måste säga att det var en utomordentligt bra dag!

fredag 27 augusti 2010

Fredag..

Ja happ då var det fredags kväll igen. Har nästan hunnit glömma bort de ensamma fredags kvällarna nu när det har varit sommar och Robin inte jobbat då. Men nu har höst terminen startat så nu är livet som vanligt igen. Det låter kanske som att jag är lite deppig, men så är inte fallet, känner mig ganska tillfreds med ensamheten :)

I morse, någon timma efter jag klivit upp, kände jag helt plötsligt en stark längtan efter mina vänner Sofia Nyman och Karin Larsson. Jag visste att Robin skulle jobba hela eftermiddagen och kvällen så jag fick för mig att jag tar och drar till Umét istället för att dra benen efter mig här hemma. Kom dock på tanken på tok för sent. Sådana där spontaniteter går som lixom inte lika lätt att förverkliga nu längre som "tiden innan Elias". Dessutom hotade de att stänga av E4:an några timmar på förmiddagen pga lastbils bärgning och Robin behövde bilen på em/kvällen, så Umé besöket fick tyvärr ställas in.

Det kan nog ha varit tur för oj så mycket jag hunnit göra här hemma. Har plockat hallon och vinbär, har tagit bort alla fula döda blommor från bron, städat i köket, målat delar av skafferiet och knäskurat köksgolvet (vad nu det gjorde för nytta, Elias passade på, efter jag skurat, att gnugga runt banan över halva golvet så nu är det lika skitit igen). Detta kanske inte låter så mycket för värden, men betänk att jag mellan allt detta även tog hand om min lille son. Det är inte allt för sällan det känns som ett underverk att hela dagen gått och man har lyckats hinna med att laga både lunch och middag till Elias och till sig själv.. Ofta hinns det inte så mycket mer än det.

Känner mig rätt så nöjd och belåten efter denna dag. Nu när lillen sover tror jag det är dax att måla ett varv till på skafferiet och sedan koka saft :D

onsdag 25 augusti 2010

Renoveringens tider har åter infunnit sig...

Elias har fått semester från sina föräldrar några timmar idag. Han är med sin mormor hos sin gammelmormor & gammelmorfar.
Jag och Robin tänker jobba med lite olika småsaker hemma. Som att sätta upp vitrinskåpet, mura lite på muren, måla skafferiets panel väggar och ja vi ser väl vad som hinns med.. Konstigt nog brukar det alltid ingå lite missflyt, så man hinner nästan aldrig det man tänkt hinna..

Igår åkte jag och Elias till Flarken för att hälsa på Lukas (som är cirka två månader äldre än Elias), Albin 2 år, mamma Petra (ja man ska väl aldrig förtälja en kvinnas ålder så jag håller tyst om den saken för sakens skull) och den lilla/e bäbisen i magen. Elias skrattade så att han tjöt när Albin busade med honom. Det syntes att han tyckte att det var så roligt att få busa med eller bara sitta och titta på när de andra killarna lekte. För mig var det väldigt skönt att få sitta och prata med en annan mamma, en annan vuxen människa om livets bekymmer, roligheter och annan ditt och datt.

.....Nej då är det väl bäst att jag inte sitter kvar vid denna burk utan ger mig ut på renoveringens äventyr....

fredag 20 augusti 2010

sjukhus och hämskheter..

Detta dygn har nog varit ett av de värsta i mitt liv.. Ska inte gå in så mycket på detaljerna, känns inte så kul att utlämna sig helt och hållet på denna cyber värld...
Jag och Robin var gravida i vecka 13, men fick igår missfall... Jag har varit med om det förut, men det var ingenting (kanske inte själsmässigt men kroppsmässigt) med denna gång. Trodde nästan att jag skulle förblöda helt och hållet. Blev kräksjuk och svimfärdig på samma gång så det blev akuten. De fick knöla in båren ända in till toaletten för att mina ben bar mig inte över huvud taget. Mådde inte alltför underbart, men på sjukhuset fick jag och Robin den bästa hjälp vi kunnat få. Fick innan jag åkte hem några decci med järn inpumpat i mitt blod så nu mår jag mycket bättre, men denna upplevelse är inget jag skulle önska min värsta fiende....

Elias fick det bästa omhändertagandet av min kära mor. Vi är så välsignade av att ha släkt och vänner så nära :D


En annan mer trevlig händelse är att jag och Robin idag firar vår 5:e bröllopsdag. Att vistas på sjukhus är kanske inte är det bästa sättet att fira sin bröllopsdag på, men det gör inte att jag älskar min man mindre för det. Robin är det bästa som någonsin hänt mig. Han är ödmjuk, stark, omhändertagande och helt fantastisk. Han har burit och stöttat mig så mycket så jag vet inte hur jag någonsin ska kunna återgälda det. Jag är en lyckligt lottad kvinna som lyckats lägga beslag på en sådan man. Dessutom är han en helt underbar far till vår härliga son Elias.

tisdag 10 augusti 2010

Läger och Skäran :D

Nu har det visst åter igen blitt på samma visa som sist. Jag har börjat på en blogg och inte avslutat den. Att det hela tiden ska vara sådant fint väder att man måste befinna sig utomhus :P Aja du får ta det som det är;

Tisdag 10/8-10. Elias sover och jag sitter och äter min mycket exklusiva lunch, överkokade makaroner, bränd falukorv och ett stekt ägg, mums ;P

Känner att jag måste skriva lite om min och Elias läger vecka. Det har varit jätte roligt att få tillbringa dessa dagar på lägergården i Bygdsiljum. Jag måste säga att jag är grymt imponerad över dessa ungdomar som var på lägret. De tog hand om varandra, var med på de flesta lekar och tävlingar utan att klaga (måste tillägga att det ösregnade när vi skulle spela brännboll, men de var ändå med nästan hela bunten), de var duktiga på att lyssna och det kändes hela tiden som att det var en god stämning.Förra året stannade jag och Robin kvar på lägret som då var i Dalkarså i AP många timmar och fick städa, städa, städa, men i år var de MYCKET bättre på att ta ansvar och vi behövde inte alls städa något i efterhand. Ok att passa tider och att gå och lägga sig om kvällarna var ju inte direkt deras starkaste sida, men jag kunde inte riktigt vara grym över detta. Var inte direkt någon stjärna på detta när jag var i den hormonladdade tonårs åldern och var på läger.
Elias var hel nöjd. Blev mamman less på honom skuttade han gladeligen till något annat offer. Det fanns många händer att hålla i så att han fick öva på att gå. Han var nöjd och glad mesta dels av tiden. Tänk vad skönt om man hade fullt med sådana duktiga barnvakter i närheten hela tiden, det skulle inte kännas helt fel :)

Tisdag 17/8-10. Nu sitter jag här igen Elias sover och jag äter lunch. Denna gång potatis, lax och gröna ärtor.

Lägret slut och det blev helg, helgen sprang fort förbi och det blev måndag och Robin stack i väg till nästa läger. Denna gång för mellanstadie barnen.

(VARNING!! Denna text kan skapa förvirring i hjärnan;)

Jag och Elias åkte då istället till den underbara platsen Skäran. Där har jag spenderat nästan hela mina sommar med mina bästa vänner Elina Borgström och Lorenz Lindberg när jag gick i högstadiet. Vilken underbar tid. Elina och Lorenz är kusiner (för eder som inte vet det) och deras föräldrar (som då är syskon om det nu är någon som inte kunde räkna ut det själva) och deras syskon (nej alltså inte alla Elina och Lorenz föräldrars syskon, utan endast Elinas mors och Lorenz fars, som alltså är syskon med varandra och alla deras syskon.....ojoj detta blev krångligt..) har alla var sin sommar stuga bredvid varandra. Om man går några hundra meter kommer man till en fin fin badplats vid havet där vi många gånger har badat tills läpparna ändrat färg till lila och händer och fötter blivit gula.

Oh det var en underbar vecka. Inte för att Elias kommer att komma i håg så mycket av den, men det var härligt för mig att få dela den plats som betytt så mycket för mig med min son. Denna vecka hade vi så tur att flera av syskonen befann sig i sin stuga. Mona och Åke var där, Krister och hans dotter Sandra (vilket tom är min kusin, för Krister är gift med min faster Karin), Margoth och Ivan och sist men absolut inte minst trevliga Lorenz och Ida med tjock magen och hundvalpen Vilja :D Mot slutet av veckan kom även Leif och Lovisa (Elinas syster) med deras barn dit. Så vi hade det riktigt trevligt.

Elias och Vilja. Första mötet med hunden blev lite väl läskigt för min son. Den kan ju ses liten ut i våra ögon, men tänk själv att möta en hund som når dig ända upp till magen komma och slicka och nafsa dig i ansiktet och du inte kan göra något åt det. Är inte det läskigt så säg?

Elina och Elias.

Självklart skulle vi ut på havet. Här är Sandra och Elias instoppade i var sin flytväst. När vi skulle hem var vågorna härligt höga :)

Elias i himmelriket :) Det var en fröjd att se honom krypa runt i det varma havs vattnet. Det var endast en decimeter djupt några meter ut så han kunde krypa och leka hur mycket han ville. Måste berätta att även jag tog mig ett dopp i det blå.

Himmelrike nummer två. Att krypa i sand var en ren fröjd. Även att smaska i sig lite av den nu och då.

söndag 8 augusti 2010

Vi överlevde :D

onsdag 28 juli 2010

Ojoj sommar och bloggande går visst inte riktigt ihop. Har börjat på detta inlägg jag vet inte hur många gånger, men jag hinner liksom aldrig klart. Det är väl i och för sig ett gott tecken att jag har ett liv bortom cyber världen.
Jag måste börja med att göra två erkännanden;

Jag har vart otrogen!! ......mot min frisör... Ja det är så jag skäms. Har min frisör Maritha i det kära Skellet, men jag är så sällan åt det hållet nu för tiden. Så när vi ändå skulle åt stan (Umé) passade jag på att boka en tid hos en frisör där. Nu sitter jag här, visserligen med en fin frisyr (..vilket i och för sig lika gärna Maritha kunde ha skaffat mig..) men med lite dåligt samvete..

Mitt andra erkännande är att jag är så vansinnigt lat. Ja det är sant. Vi har nästan konstant stökigt här hemma, men jag orkar sällan städa ordentligt utan håller endast efter lite så där lagom så det i alla fall går att bo här. Har märkt att jag mår så bra när det är nystädat och fint i mitt hem, mår nu istället lite småuselt hela tiden. Vilket leder till att jag blir ännu latare och städar ännu mindre... Någon som har ett botemedel mot denna åkomma? Eller är det bara att ge upp och deppa ihop?

Jag och Elias har kommit till det stadiet att vi börjar bli aningens less på varandra. Vi spenderar ju nästan varje minut om dygnet sida vid sida så det kanske inte är så konstigt. Jag kan säga så här att vi lockar inte endast fram det allra bästa sidorna hos varandra. Alldeles nyss blev han helt vansinnigt arg på mig när jag inte längre orkade hålla honom i händerna så att han kan öva på att gå. Det är nästan det enda han tycker är roligt. Att sitta i gåstolen är då inte alls att föredra, att krypa runt (ja jag kanske inte berättat det, men han har faktiskt nu lärt sig att krypa) på golvet kan vara kul ett tag, men att gå måste ju vara det roligaste som finns. Elias har dock en mycket vek mor som får så otroligt ont i ryggen av att gå omkring i denna omåttligt osköna och onaturligt vackra ställning, hållandes honom i händerna.
Just nu sitter han med ryggen mot mig och äter kex, tittar på mig i bland med en smått bister min. Jag håller på att, samtidigt som jag skriver denna blogg, tillaga honom lite lunch. Mat brukar ofta göra min son på lite bättre humör..

Elias och jag åkte på en liten utflykt till lillklumpen och Ida. Här sitter de och kollar in den ny hem komne Lorenz som kastat sig på sin åkgräsklippare för att för första gången få klippa gräset på deras gräsmatta. Det var en mycket intressant syn att skåda :D

Nu åker jag, Elias och Robin på läger i en vecka. Ni lär ju märka om vi kommer att överleva denna pärs...

onsdag 21 juli 2010

Sommar, sol och bad

Enligt väderprognosen igår på tv skulle detta bli en sådan där uschligt regnig dag man kan spendera inomhus. Jag och Robin tänkte, men så skönt då kan vi ju passa på att städa och dona på med lite ditt och datt som behöver göras inomhus. Istället blev det strålande sol och svalkande vind. Vilket elände. Då tänker du att det är väl bara att stanna inne i alla fall och göra det ni hade tänkte, men det går icket! Är det sol så måste man vara ute, annars får man så ont i samvetet.. :P

Vår lilla kille har blivit en stor fara..för sig själv i alla fall. Han har nämligen lärt sig att greppa tag i olika saker för att sedan resa sig upp till stående fot. Dock äger han noll balans. Detta leder till att han ramlar hit och dit, drar stolar över sig och slår i huvudet i golvet eller andra föremål hela tiden. Stackars liten. Det är inte så mycket man kan göra åt saken heller för det går ju så ruggarns fort. Han är än så länge ingen hejare på att varken masa eller krypa, men på något konstigt sätt tar han sig ändå framåt utan att man riktigt hinner märka det. Dagarna blir fulla med gråt, tårar och tröstande. Jag kan tänka mig att detta är väl bara början på alla de orosmoment han kommer att skapa för sin ömma moder.

Det bästa med livet just nu för både mig och min son är allt badande :) Vi åkte till en tjärn som heter hampen i lördags där både jag, Robin och Elias badade och simmade. Det var så härligt att jag knappt ville kliva upp. Jag hoppas det blir mycket mer bad i sommar.

Robin och Elias vid Hamptjärn.

Baljan, eller poolen hos mormor och morfar fungerar annars toppen för bad för Elias i alla fall :)

onsdag 7 juli 2010

Lapplands veckan :D

Befinner mig just nu på en plats som satt prägel på mitt liv och påverkat mig nästan mest av alla platser som finns. Eller det är väl egentligen inte platsen i sig som gjort något större intryck på mig, utan alla människor jag mött här. Vänner som jag lärt känna här som fått betyda så mycket för mig. Men fram för allt alla underbara Guds möten.

Det var nästan tack vare lappis som jag idag är gift med min underbare make Robin. Det var nämligen här vi träffades för 2:a gången (för gripande åtta år sedan, huga så fort tiden går). Vilket efter många om och men ledde till att vi fattade tycke för varandra och tillslut blev ett alldeles förträffligt par.

För att inte störa min käre make (som jobbar här hela veckan) allt för mycket, har jag och Elias befunnit oss några mil ännu längre in i det mörka norrländska skogarna. Nämligen i Släppträsk. Jag lovar dig, det är en mycket, mycket vackrare plats än vad det låter. Hos mina svärföräldrar Affe och Siw, svåger Peter befann sig också på denna plats denna vecka :D . Där har vi haft det så mysigt med vansinnigt god mat (..som alltid när det är svärmora som stått vid spisen..) trevliga samtal (..dock inte alltid om trevliga ämnen..) mycket skratt och till och med bad.

Min son har börjat visa sin tjuriga sida. Har fasat över den dagen då den egna viljan tar över min son och jag inte längre är enfaldig härskare över hans vilja. Nej nu har den riktigt börjat härska i honom. Han kan bli helt omöjlig. Ibland tittar han så där trotsigt in i mina ögon tar tag i en leksak som ligger framför honom, håller den utanför bordskanten och släpper den. Hela tiden med blicken fäst på mig som att jag vet nog att jag inte får göra så här, men jag gör det i alla fall..ha!
Skulle han inte va så söt, skulle jag nog fundera på att slänga ungen i sjön vid sådana tillfällen.
..Han är för det mesta den goaste ungen i världen. Glad, nöjd och tillfreds med livet. Jag och Robin är så lyckligt lottade som fått en sådan underbar son :D

fredag 2 juli 2010

Blixt och dunder..

Jag och Elias fick ett väldigt välkomnade hem..

Första natten vi skulle sova hemma i våra egna sängar efter resan blixtrade och dundrade det alldeles förfärligt förskräckligt hemskt ute. Helt plötsligt blev världen utanför alldeles ljus och en sekund senare riktigt brakade det loss ute. Nästan så att huset skakade till. Det kändes riktigt läskigt och vi tänkte att blixten måste ju ha slagit ned väldigt när oss. Det blev helt tyst i hela huset, inte ens frysen gav i från sig sitt vanliga surr. Strömmen hade gått och kom inte tillbaka för än nästa morgon. Dessutom började det lukta lite bränt i huset. Vi var rädda att det börjat brinna någon stans inomhus, men tack och lov var så inte fallet. Det var "bara" några adaptrar som gått sönder och gav i från sig den brända doften.
Jag skrev ju att vi anade att blixten hade slagit ner någon stan i närheten. Aldrig kunde jag tro att det var så nära. Den hade nämligen slagit ned i en tall cirka 5o meter från vårt hus (cirka 15 meter från grannars). USCH så obehagligt!

Blixten lämnade efter sig ett riktigt ordentligt spår i den stackars tallen. Ordentlig tur att den inte började brinna..

Börjar undra vad vi har flyttat till för ställe egentligen. Först jordbävning, sedan blixtnedslag. Vad ska hända här näst?

torsdag 1 juli 2010

Glädje, oro, ångest, vemod, lycka..

Nu är vi hemma från vår Sverige tripp :) För att förklara den på bästa sätt har jag valt att beskriva den med några väl valda ord.

GLÄDJE - Det var otroligt roligt att få träffa alla mina härliga släktingar som jag så sällan kan tillbringa min tid med. Tänk om ändå Sverige kunde varit aningens mindre avlångt så det inte skulle vara lika långa avstånd mellan norrland och söderns trakter.. På något märkligt sätt har, nu när jag själv fått barn, det växt en större längtan att vilja umgås och spendera mycket tid med mina släktingar.

ORO - Elias fick 40 graders feber natten till lördag. Han har aldrig haft så hög feber så det ömmade riktigt ordentligt i modershjärtat. Febern ville dessutom inte släppa sitt grepp om den lille gossen. Utan bet sig fast och höll sig kring 39, 40 grader i flera dagar. Dag nummer tre kände vi att fortsätter det så här måste vi nog uppsöka farbror doktorn. Elias fick nämligen inte i sig nästan någon mat eller vätska, endast lite fruktpuré. Vatten vägrade han att dricka, prövade faktiskt även med saft (jag vet man ska inte ge små barn dryck som innehåller socker, men vad skulle jag göra?) men det gick icket att få i honom något. Hotet om doktorn måste i alla fall satt skräck i febern för på den fjärde dagen var han helt feberfri och alldeles rödprickig över hela kroppen. Det måste ha varit den där tre dagars febern folk talar om att nästan alla barn får.

ÅNGEST - Upptäckte till mitt förtret att jag blivit så där jobbigt tantig. Du vet, när man träffar en gammal kär moster eller gammelfaster och de tittar på en med sådana där blida stolta ögon, nyper en i kinder och säger; "Men SÅ stor du blivit, när jag såg dig sist var du så här liten.." och så sträcker de fram sin hand och håller den cirka en meter ovan golvet. Nu mera är det jag. Kunde lixom inte hejda det, det bara blev så....flera gånger dessutom. GAAH! Så pinsamt.

VEMOD - Jag, min mor, far och Elias besökte den plats som betytt mest för mig av alla platser på jorden. Nämligen mormor och morfars sommarstuga i Franstorp. Eller rättare sagt, mormor och morfar hyrde stugan under många år. Nu står det alldeles tomt och förfallet. Vet inte exakt hur det gick till, men när det blev på tal om att mormor och morfar inte längre orkade resa så långt till stugan varje år ville morfars lillebror Göran köpa Franstorp. Hasse, som äger Franstorp blev på något konstigt sätt på tvären och helt plötsligt ville han varken hyra ut eller sälja stället.
Det var så sorgligt att gå omkring där på det ställe som förut varit himlen på jorden och se hur vanskött det var. Jag har så många minnen från denna plats. Både jag och min mor har spenderat våra somrar där från barnsben så det är en mycket speciell plats.
Jag hoppas att Hasse tar sitt förnuft till fånga nu på sin ålders höst och säljer stället till någon som vill älska och vårda denna underbara plats på jorden.

LYCKA - Vädret har varit mer än underbart. Det har varit riktigt högsommar från det att vi kom till dagen innan vi skulle bege oss hem längst vägarna. Jag och Elias har badat, njutit i den härliga skuggan och skådat den vackra sommar naturen. Hemrese dagen blev mulen och alldeles perfekt att befinna sig inuti en bil. Så vi är mer än nöjda.

....men som man brukar säga; borta bra, men hemma bäst. Att få komma hem till sin makes underbara famn är bland det bästa som finns.

onsdag 23 juni 2010

Bye!

Nu försvinner jag från denna blogg en vecka. Jag och Elias lämnar maken/fadern hemma med all renovering ( hehe..helt rättvist..) och drar i väg med mor och far/mormor och morfar mot söderns trakter.

Hoppas ni kära läsare får en ypperligt bra vecka, för det ska vi *hihi*!

PÖSS

måndag 21 juni 2010

Skafferi!

Min långe lille broder den äldre... Låter lite lätt förvirrat, för att göra livet lite lättare för er läsare kan jag förklara att jag har två yngre bröder och den jag talar om nu är den äldre av dessa två. Han är dessutom några decimeter längre än mig, så det känns lite konstigt att säga lille bror till honom.. Aja han är i alla fall hemmavid, i dessa nordliga trakter, i sommar. Så jag passar på att utnyttja lite av hans färdigheter som byggare. En bonus är att jag då får ha honom lite mer i mitt hem. Broder och make håller nu på att bygga vårt skafferi. Mycket trevligt!


En annan mindre trevlig upplevelse är min bekantskap med vår gräsklipparen. Har ju upptäckt att bara själva ägandet av en gräsklippare gör ju inte att gräset blir kortare. Man måste ju även använda åbäket. Och åbäke är ordet för detta tingest. Robin har envisats med att köpa en gräsklippare utan själv drev, eller vad det nu heter. Vilket jag i och för sig kan förstå för den blev några tusenlappar billigare. MEN den driver (kan ju tyckas konstigt när den nu inte hade någon egen driv kraft...) mig till vansinne, det blir ju så djuriskt tungt. Det går väl an för en musklig man, men för mig med mina trådmuskler är det icket att föredra. Kämpade mig i alla fall igenom den ena delen av gräsmattan, men gick sedan in i vredesmod.

..tror bestämt att jag kommer att få den "fina" veckan i morgon. Det kan ju förstås vara en orsak till min känslostorm... Aja, go´natt!

torsdag 17 juni 2010

En glassrunda..

..är verkligen att rekommendera. Särskilt när man får dela den med den allra bästaste Karin.

Denna vackra företeelse började för åtta år sedan, på den tiden då matnära fortfarande sörjde Ånäsetbona (i alla fall den bättre delen) med livsmedel. Vi började med att köpa glass på shell, knaprade i oss dem och begav oss till matnära där det också inhandlades varsin glass.. Efter att ha suttit utanför matnära och pratat om käkat glass kände vi att glassmagen (..vilket väl alla vet att man har..) inte riktigt var fylld. För att inte avslöja vår glupskhet gick i istället ut till E4:an till OK och köpte ännu en glass. Sedan rymdes det icket mer.
Detta skulle bli en mycket angenäm tradition, men på något konstigt sätt har vi inte lyckats med någon till glassrunda...förns idag. Nu när inte matnära finns blev det endast två glassar denna gång, men det blev ingen av oss ledsna över.

Tack Karin för en härlig dag!

onsdag 16 juni 2010

Fin främmen

Idag har vi haft besök av min gymnasiekompis Kicki, hennes son Pontus och hunden Nila (vet inte riktigt hur hennes namn stavas). Mycket trevligt må jag säga :D Det är inte så ofta vi träffas. Konstigt nog har tiden en förmåga att springa fram så man hinner inte riktigt med att träffa sina kära vänner. Det hinner lätt gå ett år eller två, när det istället känns som att det gått max fyra månader. Mycket underligt.

Elias och Pontus för 8 månader sedan... (diggar Elias hållning)

...och Pontus och Elias idag... kan ana mig till en viss liten skillnad :P

Pontus och Nila..glömde visst att fota moderskapet..

I går kväll/natt var vi med om en fasansfull upplevelse. Jag och Robin låg i sängen och såg på något på tv när det plötsligt började bullra en massa. Det kändes som att bullret kom emot huset, sedan sa det PANG (som att en baulta stor lastbil kört in i huset), hela huset började skaka och sedan blev det åter igen lugnt. USCH! Det var inte direkt en angenäm upplevelse. Läste på norrans hemsida i morse att det visst var ett jordskalv. Huset står tack och lov helt oskatt kvar.

Elias satt på pottan för andra gången i går. Hans första möte med den slutade i skrik, panik och tårar, men denna gång gick det hela mycket bättre. Han lyckades till och med lämna ett litet resultat. Självklart, fånig mor som man är, måste det hela fotas. Är man mega fånigt knasig om man dessutom stolt går och visar upp pottan med "resultatet" för fadern?? ...jo det är man :/ Oj nej detta måste förklaras. Det var alltså inte resultatet som fotades, utan själva pottsittandet. Riktigt så knasig är jag inte...än i alla fall..

lördag 12 juni 2010

Familjen skrutt

Denna dag är vi lite småskruttiga alla tre. Jag och Elias är förkylda och Robin går omkring och är trött mest hela tiden. Tack och lov har jag bombarderat kroppen med en massa knark så jag känner mig i alla fall inte febrig längre.

Vi har inte gjort så mycket för världsfreden idag, men jag har faktiskt lyckats sy upp mina gardiner i köket. Robin har skruvat i de små högtalarna vi ska ha till tv:n i sovrummet och Elias har testat i hur många små bitar Sverige häftet går att riva. Inte illa.

Har tråkigt nog fotfarande bara mobilen att ta kort med, men det får väl duga.

Fina va?

Elias och pappa Robin myser i sängen framför tv:n. Jag vet små barn ska inte se på tv egentligen, men vi brukar strunta i det i bland..

Det blev rätt så många bitar av den lilla katalogen. Han ger så duktig min lill göss :)

Badade gjorde Elias igår. Vilken myskille :)