torsdag 24 november 2011

2 hjärtan


Tänk så häftigt att helt plötsligt ha två små liv att vårda. Det känns nästan overkligt.

Vi har nu haft två underbara veckor tillsammans alla fyra. Börjar så smått vänja oss vid att vi har en liten bäbis i vårt hem. Än så länge har hon faktiskt mest bara sovit så man nästan glömt bort henne mellan varven. Tills man går förbi hennes korg och hon grymtar till lite så man hoppar till och tänker "ja just ja där ligger ju du ja.."
Det är bara på kvällarna och för natten hon kan vara lite bökig och orolig och hon vill gärna att man ska gå runt med henne. Nu när Robin varit ledig har det då inte känts som något problem, då har ju jag kunnat sova om morgnarna och han tagit hand om Elias. (Dock efter att jag fått sparka på honom lite, Robin är nämligen inte den mest morgonpigga människa som finns..) Det ska nog inte bli något problem när Robin börjat jobba, får väl sova när Elias är på dagis... Ja den som lever får se.

Idag var Robins första arbetsdag. Kändes lite spännande att för första gången ta hand om sina båda barn alldeles själv.
Skulle gå och byta blöja på lillan. När jag kom tillbaka till köket med den skrikiga hungriga lillan stod storebror där på en pall vid köksbänken med händerna nedstoppade i pannkakssmeten i full färd med att mosa ner äggskalen, som jag inte tänkt på att jag borde ha slängt direkt, i smeten. Det var bara att lägga ner lillan i korgen, där fick hon skrika bäst hon ville, medan jag fick bära storebror till tvättstället och skrubba bort smeten från händerna och armarna. Sila ut äggskalen från smeten och sedan sätta sig ned och ge lillan lite mat.
Lite svettigt, men inte det värsta som kunnat hända.

Måste skryta lite över mig själv. Lyckades faktiskt under denna eftermiddag, inte bara ta hand om mina två älsklingar utan också stryka julgardiner och baka lussekatter. Inte så tokigt. Kanske kommer att klara detta liv som två barnsmor trots allt.

tisdag 15 november 2011

bäbis :D

AMEN, HALLELUJA! Nu har jag ännu en förlossning bakom mig. Måste ha haft ett romantiserat minne av Elias förlossning, för detta var inte alls som jag minns. Det gjorde mins arton miljoner ondare denna gång. Jag vet, man säger att man fort glömmer, men jag kan inte ha glömt så mycket.
Fick i och för sig epidural bedövning med Elias som gjorde att jag var helt smärtfri i mer än en timma. Den måste också ha tagit bort topparna. Nu hade jag "bara" lustgas (fick en bäckenbotten bedövning som inte gav någon effekt) så det är ju en rätt så stor skillnad..

Nog om det, nu när jag sitter här med min underbara prinsessa i famnen var det ändå värt allt. Förlossningen varade ju bara några timmar av mitt liv och henne får jag ju ha för alltid :)

Emylinda bara några timmar gammal.
Mys, mys, MYS! Söt som socker :D
Stolta storebror får hålla henne för första gången. Det gick väldigt bra tills dess att han blev less och tvärt bara reste sig upp och Emylinda rullade i väg från hans knä.

Nu ska jag njuta allt vad jag kan av dessa två veckor som Robin är ledig. Det kommer nog att ta en rätt god stund innan jag fattat att vår familj numera består av fyra medlemmar. Petra, Robin, Elias och Emylinda.

måndag 7 november 2011

Bf +6

Ojoj det bara rasar in blogginlägg. Börjar ni ledsna kan jag nog avslöja att det lär nog inte komma så många inlägg efter bebisen tillslut tänker födas. Vet inte hur mycket ork jag har över till annat då.

Imorgon har jag gått över en hel vecka. Jag är då minst sagt en erfarenhet rikare, vet i och för sig inte om det var just till en sådan fröjdefull glädje, men dock. Har idag varit på min sista tid hos barnmorskan för denna graviditet. Har fått en tid hos special mödravården om en vecka, men jag hoppas inte behöva använda den. Hoppas, hoppas!

Denna tid är verkligen stearinljusens högtid. Jag älskar att tända ljus. Sitter ofta framför tv;n och stickar om kvällarna och försöker tända så många ljus jag bara kan. Robin kan tycka att det kanske blir lite väl mycket ljus ibland, men det får han tycka bäst han vill. Hehe.

Har börjat i en mycket mysig tjej cellgrupp. Vi pysslar varannan gång och pratar och myser i faster Annas soffa den andra. Ni som varit hemma hos Anna och suttt i hennes soffor vet just vad den kan ha för inverkan på en.
Sist var alla hemma hos mig och vi gjöt (..gjuta, gjutit, gjöt? Säger man gjöt? Ah ni förstår kanske vad jag försöker säga..) ljus. Fyra av dessa på bilden ovan gjorde jag då och de brinner just nu så fint på vardagsrumsbordet.

Flaskor har någon konstig inverkan på mig. Tycker att de är så vackra. Kan införskaffa mig hur många som helst, men min käre make tyckte att det började bli aningens föör många så han har begränsat mig något. Vilket inte är så dumt. Köper jag en ny nu måste jag ta bort någon av mina gamla.
Min kompis Sofia, som vet om mitt flaskbegär (inte att ta till flaskan utan ja ni vet, kände bara att jag måste förtydliga det så att det inte blir några missförstånd) gav mig en gång i julklapp två ljushållare man kan stoppa ner i flaskor. Vilka du kan se på bilden ovan. Nu kan jag både njuta av ljusen och av flaskorna.

Ska sätta mig i soffan framför tv;n nu, hoppas ni får en bra kväll!

fredag 4 november 2011

Bf +3

Ja det är bara så, jag kommer att vara gravid för evigt. (..Säger jag efter tre sketna dagar, hahaa, undra hur detta kommer att sluta?)

Jag och Ida kom fram till en dag att man borde inte få en beräknad dag, mer en beräknad tidpunkt. Att man får veta att någon gång inom denna tidsram kommer troligtvis din bäbis att komma ut, annars blir du igångsatt.
Man hakar upp sig så enormt på just den dagen man är beräknad, sedan känns varje dag efter den som en eeeevighet.

..Dessutom får jag senadrag lite överallt i benen hela tiden så jag har så svårt att gå. Ja jag vet det är såå synd om mig... Eller?

Jag vet inte om ni har sätt Pat and Mat, eller 2 snubbar som de heter på svenska. Vi har en dvd med dessa två filurer som numera är det enda som Elias vill titta på. Han kan sitta och leka med sina traktorer och bilar (med släpar) och helt plötsligt springa till mig lägga huvudet lite på sné och säga; " se två nubbar mamma?"
Nej han får inte se på tv så fort han vill, men det är väldigt svårt att inte låta honom få det när han frågar så gulligt. Måste dessutom lägga till att han har ju en förträfflig smak. Två snubbar är ju en helt underbar film, eller ska man kanske kalla den för serie för det är ju faktiskt massvis med små kortfilmer. Är dock väldigt less på dem just nu. Detta är väl bara början på att måsta läsa samma bok varje kväll och att ständigt vilja se samma film.

Nej kommer inte bäbisen ut i natt, då börjar jag med ris utan salt dieten... Har hört att den ska visst hjälpa..

onsdag 2 november 2011

bf +1

Näe fy vale!

Jag har nu bara gått över EN sketen dag och är redan så djuriskt less. Ska inte klaga, jag vet. Det finns de som har mått mycket sämre än jag under sin graviditet och fått gå över mycket längre. Har hört om sådana skräckhistorier om de som har gått över tre veckor... Nej det vill inte jag. Kom ut!!

I måndags var vi på badhuset, jag Robin och Elias. Elias stor trivdes i vattnet och att få umgås med sin mamma och pappa. Vet inte hur medveten han är över att det snart (!) kommer en annan liten parvel och tar av uppmärksamheten från sina föräldrar. Vi får väl se hur det ska gå..
Elias kunde, med flytringar runt armarna och magen, simma fram alldeles själv i vattnet och vi slapp bära honom. Det var en sådan fröjd att skåda sin son sprattla sig fram som en liten fisk i vattnet med ett enormt leende på läpparna.
För min egen del var det också väldigt skönt att få befinna sig i vatten. Den "stora" magen (skriver "stora" för att många kanske inte skulle kalla den för särskilt stor, men för mig känns den enorm) kändes nästan inte som att den existerade för en stund och jag fick känna mig smal igen.

Idag kände jag, näe jag vill inte bara gå hemma och stirra på väggarna vill få åka iväg och göra något kul. Så jag och min tålmodige man drog iväg till Umeå. Det var riktigt mysigt att få vanka runt på stan och kika in i en massa affärer. Robin tycker inte alls att det är särskilt kul egentligen, om han inte får gå runt på biltema eller Claes Olssons (så kallad gubbdagis) förstås, men han gjorde det för min skull och det är jag rikligt tacksam över. Fick dessutom köpa en underbart fin kofta som jag bara längtar efter att få börja använda.

Nej nu ska jag krypa till kojs och hoppas på att föda barn i natt :D

måndag 31 oktober 2011

minitvättstuga

Men tänk, så mycket jobb det kan vara att renovera en sådant litet rum trots dess litenhet. Det var länge sedan i denna blogg jag skrev om när jag började med att dra tapeter där inne. Det var helt galet, skojar inte om det var 17 lager tapet.
Vi har varit lite osäkra på hur vi velat ha det där rummet, så därför har det fått stå tills nu för någon vecka sedan.
Nu är den i alla fall klar, förutom lite småjobb. Robin ska bland annat bygga ett element skydd till det hiskeligt fula elementet. Elementet, inte bara ser fult ut, är också väldigt svårt att rengöra och kan nog göra riktigt fula hack i en liten skalle som ramlar mot den. (Tack till mina svärföräldrar som kom på den briljanta idén med att bygga ett elementskydd!)
Fönsterfodret är inte uppsatt och inte heller någon gardin, vilket för mig är bland det viktigaste i ett rum :P Men det kommer, var så säker. Måste bara leta mig till en tygaffär och inhandla tyg till gardinen först.

Det är så svårt att ta kort på rummet, för det är ju som sagt så litet, men så här såg det i alla fall ut förut.
Här har vi satt upp gipsskivor och cover up tapeter.

Och till sist, målat och klart :)
..hade för mig att jag hade valt en lite mörkare nyans på den turkosa färgen, men det blev bra så här också..

torsdag 27 oktober 2011

pippi tröja/or :)

Nej, jag har inte fött barn än...

I går fick jag sådan väldig energi och städade och fejjade hela förmiddagen. Var så inne i städandet så att jag nästan glömde bort att äta. Upptäckte efter ett tag att jag började känna mig snurrig och att händerna skakade och vibrerade när jag försökte hålla dem stilla. Inte så bra kanske, men städat och fint blev det i alla fall.

Idag är jag istället rätt så slö.
Har pysslat med att stoppa tjockstrumpor hela förmiddagen. Vilket är SÅ tråkigt. Och jag måste medge att jag är riktigt usel på det också. Många hemmafruar från förr skulle vända sig i graven om de såg mina försök till stoppningar. Har dessutom inte riktigt tålamod till det, så vi får väl se om jag någonsin blir klart.

Jag har en konstig förmåga att inte lyckas färdigställa saker jag börjat på. Har flera hantverk här i mina vrår som bara ligger och väntar på att få bli klara. Började exempelvis på att brodera en duk för många herrans år sedan. Den är helt klar förutom att det saknas en liten ros som jag bara inte fått mig till att brodera dit.
Fick av mamma i julklapp ett mönster och garn till ett par jättefina låånga strumpor. Hade helt glömt bort dem tills för någon vecka sedan då jag återfann dem och började genast sticka, som en galning faktiskt. Gjorde nästan ingenting annat än att sticka. Nu är en klar och den andra är bara påbörjad och ligger nu och bara väntar på att få bli klar den också så att jag kan använda dem. Tänkte om jag erkänner mina synder här för er, kanske jag blir lite mer ordentlig och lyckas färdigställa mina åtaganden..

En som är mycket duktig på att färdigställa det hon påbörjat är min kära mor. Jag har väldigt länge velat ha en Pippi tröja. Men jag är ju högst medveten om mina brister så att köpa garn och mönster till en skulle vara som att ge timmer åt min man och säga bygg ett hus, det skulle aldrig bli klart (förlåt Robin, men det är sant). Haha, jag kanske skulle få ha på mig den till min egen begravning....möjligtvis.
Min mor har nu i alla fall stickat en åt mig, inte bara det, en till Elias och bäbisen också. Sådana överraskningar gör mig mer än glad.
Är dock lite putt över att det helt plötsligt blivit hur poppis som helst med att ha just en Pippi tröja. När jag började vilja ha en såg jag nästan ingen som hade en.

Här är söta Elias i sin. Jag får själv inte använda den efter stränga order från min mor. Magen måste bort först så att jag inte töjer ut tröjan. Den och bäbisens hänger nu på varsin galge i hallen och väntar på oss :)

Nu håller vi tummarna att det inte ska dröja allt för länge innan bäbisen har tänkt sig att komma ut!

tisdag 25 oktober 2011

föräldraliv

Nu är snart tvättstugan klar! Jihoo! Min morfar kommer snart och drar lite el, Robin ska sätta upp någon till hylla och dörr och fönsterfoder, men sedan är den bara att använda. Ska visa lite bilder senare.

Måste bara få skryta lite över min fina kille. Elias har sedan en vecka tillbaka haft det väldigt svårt att kunna somna på kvällarna. Skyller allt på den här sista förkylningen som fortfarande har sitt grepp om hans fina näsa och hals. Det kan ta allt från en halv timma upp till 3 timmar att lägga honom. Vilket har tärt rätt så mycket på hans kära föräldrar.
Ikväll började allt så bra. Fick, efter lite bråk, borsta alla hans tänder sedan läste vi två böcker, bytte till pyjamas, ny blöja och låg sedan och myste och pratade en stund i min säng tills det var dax för honom att krypa ner i sin säng. Lite motsträvig var han allt, men gick ändå med på att lägga sig. Vi bad Gud som haver barnen kär och sa go´natt. Jag la mig i vår säng och han låg alldeles stilla i sin säng.
Efter 20 minuter sträckte jag på mig i sängen och råkade sparka till några leksaker som låg i sägen som skramlade så där riktigt härligt. Nooooo! Låg alldeles stilla och höll andan. Skulle han reagera på ljudet? Jojjemensan, han satte sig klarvaken upp i sängen och frågade; "vad lät mamma?" Sedan var det att börja om från början.
Han bara grät mer och mer vad än jag sa och blev bara mer arg. "Ilias kan inte sova!" skrek han om och om igen. Han fick komma till mig och så läste vi två böcker till. Det gick inte på något annat sätt att få honom lugn igen.
Efter två böcker och en om läsning av den första boken sa jag "nu Elias är det dax att sova". Lite motsträvig var han allt, jag sa "du kan väl prova i alla fall?" Han la sig på kudden och sa tyst för sig själv när jag gått några steg i från sängen "Ilias kan, Ilias kan..." Sedan somnade han efter att ha legat alldeles stilla ungefär en kvart.
Så underbart söt! Det darrade till i det ömma modershjärtat när jag hörde honom försöka peppa sig själv.

Många gånger frågar man sig själv vad man egentligen har gett sig in på. Det här med föräldraskap är verkligen ingen lätt match. Vilket jag i och för sig aldrig har påstått. Man vill helt enkelt bara bryta ihop och lämna jordens yta vid vissa tillfällen. Men så händer sådana till synes små händelser, men som gör att det åter igen känns som att livet som förälder är det bästa som någonsin har hänt en.

torsdag 20 oktober 2011

Mardrömmar..

Vaknade i natt (eller tidigt i morse rättare sagt) av en arg mans röst i mitt huvud som sa; "nähäpp, får jag inte ta kort på dig då kan jag lika gärna hugga huvudet av dig!" Usch! Sedan gick det inte att sova något mer. Ska nog sluta se på serier som bron och den som dräper. Är nog lite för psyksvag för sådana program, men de är ju så spännande och bra så det går ju inte att missa.

När jag var gravid med Elias drömde jag riktigt obehagliga mardrömmar. Robin fick ligga och trösta mig långa stunder efter att jag kallsvettig och gråtande vaknat av någon hemsk dröm mitt i natten. Det var särskilt en dröm som var jag kommer ihåg än idag.
Drömmen var som en följetong och förföljde mig genom flera nätter i rad. Flera ur min familj blev mördade och tillslut hade jag bara min pappa och syster kvar i livet.
Mins särskilt en natt då jag fick se på när Peter och Frida (Robins mellanlillebror och han fru) blev mördade mitt framför ögonen på mig. Huga!
Det komiska i det hela är att det visade sig efter några nätters följetong att det var min farmor som var seriemördaren. Haha min fina, snälla, gamla farmor som inte gör en fluga förnär i verkligheten. Ja man kan skratta åt det nu, men i drömmen var det riktigt obehagligt..

Nu till något trevligare. Elias säng är klar. Eller rättare sagt han sover i den, men jag skulle behöva måla innersidan ett varv till.
Det kändes bara så dumt att när han lärt sig så bra att sova i storkille säng hos sin farmor och farfar att sedan vänja honom tillbaka till spjälsängen när vi kommit hem för att sedan måsta börja om igen med att vänja honom vid att sova i stor sängen igen. Nej, jag och Robin bar helt sonika ner sängen som den var och Elias är riktigt duktig på att somna och sova i den. ....Inte alla kvällar, men de flesta...


Så här såg den ut före det evinnerliga slipandet och målningen.


Och nu så här. Har tänkt måla en lite uggla på gaveln ovanför huvudkudden, men jag får se när det blir.


Nu står spjälsängen bäddad och klar vid min säng och väntar på sitt innehåll. Längtar så gräsligt, för nu är jag less!

måndag 17 oktober 2011

Magen

Ja nu lever jag i väntans tider. Önskar att ungen lika gärna kunde komma ut just nu på studs, samtidigt som jag har alldeles för mycket saker jag gärna vill ha gjort före "den" kommer ut, samtidigt som jag har alldeles för ont i kroppen och är på tok för trött hela dagarna för att orka göra allt det där som jag skulle vilja ha gjort. Vilket öde. Ja det är bara att försöka gilla läget.

Min fantastiske make och jag har nu i alla fall satt upp gipsskivor, spacklat, slipat och tapetserat (cover up tapet) klart i tvättstugan. Nu är det "bara" målningen kvar och att sätta alla hyllor på plats. Det är aningens svårt att få i hop tid till renovering när vi har en 2 åring som gärna vill vara med och hjälpa till. När vi höll på att sätta upp gipsskivorna ville han så gärna hjälpa pappa att banka. Vilket slutade i att Robin fick några extra fina hål att spackla igen..


Jag och magen för några veckor sedan...


..och för någon dag sedan..

Magen ser helt galet rolig ut. Som att man stoppat in en boll under skinnet. Med Elias gick jag upp cirka 20 kilo, men denna gång endast 7. Konstigt att det kan vara så stor skillnad. Det känns ändå som att jag upplevt denna graviditet som mycket jobbigare.
Ska bli "spännande" att få uppleva hur förlossningen kommer att gå denna gång..

onsdag 12 oktober 2011

Lite gnäll och lite härligheter.

Ja livet upphör aldrig att förvåna en. Blev kallad älskling av Stephan Ärlebrandt i morse, kanske inte det jag hade förväntat mig av denna dag. Nej vi skippar förklaringen, blir mycket roligare så här.

Lite gnäll och klag har väl ingen dött av, så här kommer det lite; Min mage tar livet av mig!!! Hade samma problem mot slutet av graviditeten när jag var gravid med Elias. När frukosten inmundigas och kommer ner i den så kallade magsäcken gör den SÅ gräsligt ont och fortsätter sedan att plåga mig genom hela intestinum tenue (låter mycket häftigare än att skriva tunntarmen :P). Fy vale! Jag vet inte vad det kan bero på, men så är det i alla fall. Blä, blä, blä!
Ja nu har jag fått gnälla lite, så nu känns det genast mycket bättre..

Robin drog i väg till Norrköping på någe sådant däringa patsorsgrejs (konstig och svårläst mening jag vet), så jag och Elias bestämde oss för att dra till Kristineberg i stället för att gå här hemma och vanka och nöta på varandra.
Åh vilken vecka vi har haft sen.
Har sluppit att laga mat (vilket är bland det tråkigaste jag vet, att laga den alltså inte att slippa att laga den), farmor Siw är dessutom en av de bästa matlagerskor jag känner så det var en ren fröjd.
Elias har gjort riktigt stora framsteg under veckan, han har lärt sig att sova i växasäng, bajsa på stortoan och simma med simringar utan att vi håller i honom. De ni! Försök själva att lyckas med sådana stora framsteg på bara en vecka.
Och så har vi fått umgås med farmor Siw och farfar Alf-Uno så klart.

Tänk nu har jag bara 3 veckor kvar till den beräknade dagen. Både fasar och längtar på samma gång. Har ju vant mig vid att få sova hela nätterna (oftast i alla fall) och att ha bara ett barn att ta hand om.
Elias var ju den underbaraste guldgossen som spädbarn, så nu bereder jag mig på det värsta, kolik kanske? Självklart hade vi oxå hela vaknätter med Elias då man fick gå runt och vagga och försöka trösta honom, men det var inte så farligt många. När Elias var fyra månader sov han sin första hela natt, så nej honom kan vi absolut inte klaga på. Ja vi får se hur det går. Det går ju hur som helst inte att veta eller att göra något åt i för väg. Det får vi ta då.

Har nu packat bb-väskan. Det kan ju faktiskt hända nu vilken dag som helst. Det där som gör så horribelt ont så man faktiskt vill dö (så upplevde jag det i alla fall), men ändå är så fantastiskt att man kan tänka sig att göra det igen, igen och igen..
Håller tummarna att jag inte behöver gå över tiden, men "den" får gärna vänta med att komma ut tills dess att jag och Robin renoverat tvättstugan klart.
Gaaah
tänk om man ändå fick bestämma!

lördag 24 september 2011

sova säng..

Då var alla småbarnskalas slut för denna månad. Idag har vi varit och firat lilla söta Elliots 1 års dag. Lowa (2 år) fyller år i början på månaden, Elias (2 år) i mitten och Elliot (1 år, som sagt) där mot slutet så det blir mycket barnkalasande denna månad.
Jag hoppas dock inte att det blir så att vi kommer att känna att vi måste överglänsa varandra med våra barns kalas. Tack och lov känns det inte så, inte för mig i alla fall.

Jag och Robin har börjat försöka lära Elias att sova i spjälsängen utan grind. Det dröjer ju inte så länge innan bäbisen kommer ut och behöver spjälsängen och jag håller på att måla Elias växasäng så det är dax för han att börja vänja sig. Dessutom börjar det bli för tungt för mig att lyfta i och ur honom över grinden.
Meen det går inge vidare. Som ni fårstår så är ju ungen "instängd" i sängen när grinden sitter där så han tar sig ingen stans på egen hand. Det har gått hur bra som helst att lägga honom, först läser vi bok, ber Gud som haver och säger vi älskar dig och go´natt. Han har sedan lagt sig till ro och somnat själv på en liten stund. Nu när vi tagit bort grinden är han ju helt plötsligt fri att hoppa i och ur hur mycket han vill, vilket han gör heela tiden. Det går inte för honom att ligga kvar i sängen.
Det går heller inte att resonera med honom utan det slutar med att vi sätter tillbaka grinden, han får stå där och skrika en stund och lägger sig sedan själv och somnar.

Kanske känner han sig otrygg när det inte längre finns någon kant på sängens ena sida, det kanske känns som att han ska trilla ur den, eller..? Näe vi vet inte. Kanske går det bättre när han får prova att sova i växa sängen som är bredare och har kanter på båda sidor, men som han ändå själv kan klättra ur.

Ja vi får se hur det går. I värsta fall får vi väl införskaffa oss en spjälsäng till helt enkelt :/

Fortsättning följer..

torsdag 22 september 2011

Tant eller inte tant?...Det är frågan!

Har idag varit och besökt barnmorskan. Bäbisen mådde fint och det känns ju väldigt skönt att höra. Järnvärdet hade hör och häpna gått upp (...i...säger man i? ah ni förstår..) i den lilla modern. Jag vet intresseklubben antecknar (..oj det var länge sedan det uttrycket kom ur min mun, eller fingrar som i det här fallet) men när jag var gravid med Elias sjönk det hela tiden, hur mycket järntabletter jag än åt. Tack och lov höll magen helt prima för det den gången, men nu är den inte den samma. Har haft så mycket problem med magkatarr sedan jul så lite järntabletter på det är ingen höjdare. Så för mig är det ett riktigt glädjeämne.

Robin påpekade idag "Petra du håller på att bli tant!", när jag satt i soffan med en fånigt lycklig blick, med stickningen i högsta hugg och väntade på att programmet efter tio äntligen skulle börja om efter sommaruppehållet.
Jag vet inte om just detta gör mig till tant, men det har uppenbarat sig lite småsaker här och där som gör att jag börjar att inse att jag faktiskt håller på att lämna ungdomstiderna och närma mig medelåldern. (Oj hjälp, ska jag verkligen sitta här och erkänna en sådan sak för alla mina vänner...)

Som att jag direkt när jag kliver upp bara måste sätta på radion, P4:a så klart, morgonpasset i P3 börjar kännas lite för skränigt för min smak (lyssnar dock på det ibland i alla fall), rix eller mix existerar inte ens i min tankegång.
Tycker absolut inte om mina lågt skurna byxor, som jag förut älskat, vill mycket hellre att de ska sträcka sig en bit upp mot midjan. Nej för allt i världen inte så att de ska vara uppdragna nästan under brösten så att det ser ut som att det enda man har är en enda stor rumpa. Nej bevare mig väl, så mycket tant är jag inte. Oj hjälp den dagen fasar jag för.

Tant eller inte tant, det spelar väl egentligen ingen roll. Jag har faktiskt börjat att trivas med mig själv. Älskar vårt liv, hus (trots dess skavanker som vi egentligen borde ha fixat för länge sedan) och mitt utseende det får jag väl helt enkelt drass med. Varför hela tiden längta efter att se ut som någon annan? Det gör en ju knappast lyckligare. Det är bättre att istället försöka lära sig att tycka om det man redan har. Jag är absolut inte på långa vägar perfekt och önskar vissa dagar att jag bara kunde hoppas ur min kropp och bli någon annan, men så måste det kanske få vara. Att helt och fullt tycka om sig själv är inget man gör över en dag, det är något man måste arbeta med under en lång tid.

Slutligen ett litet boktips. Det är en kort och liten bok så det är faktiskt i sanningens namn ett litet boktips, men med en stoor önskan att du skulle läsa den;

tisdag 20 september 2011

3 saker jag gillar

...det finns många många fler saker på min "gilla" lista, men nu ligger dessa tre alldeles högs..

1 Att vakna av en kram från min fina lilla Elias som samtidigt säger "gomollon mamma!". Låter inte det underbart så säg.


2 Hösten. Jag ääälskar hösten, de blåsiga, ruffiga, regniga, klara, soliga dagarna, hela paketet lixom.


3 Att bli kallad frugan av min man. Jag kan inte riktigt förklara det, men varje gång Robin pratar med någon och till exempel säger; "vänta jag ska bara höra med frugan vad hon tycker" pirras det som till av glädje i hjärteroten.



Måste avsluta med några av mina favorit bilder från den närmaste tiden;




Farfar och Elias på Lycksele djurpark.


Kusinerna tillsammans mitt i den härliga sommaren.


Far och son.


Här behöver ingen gravid kvinna gå omkring och vara orolig när doktor Elias finns i huset.


Vi har ju fått fira vår 2 åring, här pågår det tårtljusutblåsning för fullt.




Tänk att så många vill komma och hälsa på mig!! :D

Måste ju skryta över Robins mästerverk till tårta.


torsdag 15 september 2011

...

Jag kan inte kommentera mina egna bloggar..så irriterande...

lite "Petratankar"..

Livet rullar på. Trodde inte jag skulle trivas så bra som jag gör med att ha några timmar, tre dagar i veckan, ensam hemma utan man och son. Brukar ha enorm seperationsångest och mest tycka att det är tråkigt att vara hemma alldeles alen, men så känns det icket nu mer. Jag njuter!

Jag var ute och gick här om dagen. (Ok det var en lögn, det var faktiskt rätt så länge sedan.. Har gått och blivit så vansinnigt slö och tar bilen vart jag än ska, men vi kan ju lotsas att det var här om dagen för mitt goda samvetes skull..) När man är ute och går händer det lite då och då att man möter någon längst vägen som är på väg mot motsvarande riktning År det inte fånigt hur två människor beter sig när de möter varandra. Brukar själv ha svårt att veta hur jag ska bete mig så jag dömmer ingen.

Låt oss säga att du är ute och går och ser att du om cirka 100 meter kommer att möta en bekant. En som du inte känner särskilt väl, men vet vem han eller hon är och kanske till och med vet vad han/hon heter och jobbar, men inte så mycket mer.
Ska man bara fortsätta att gå rakt fram och lotsas som att det regnar och helt enkelt ignorera människan i fråga (vi kan i denna hypotes kalla människan för Alf). Eller ska man hälsa och när ska man i så fall göra det?
Ska man skrika "HEJ!" redan när man upptäcker Alf där 100 meter framför en. Eller ska man stirra på Alf från det att man ser honom tills att man kommer lite närmare och då kan hälsa. Eller ska man ta till den taktik jag ofta brukar ta till, att helt enkelt verka vara helt fascinerad av något längst vägen, ett träd, hus eller något annat intressant och sedan just när Alf är cirka 3 meter framför en sluta titta på det där otroligt farsinerade och istället rikta min blick mot Alf och glatt säga "hej!" och sedan vandra vidare. Eller ska man stanna och prata med Alf en stund och sedan gå åt vardera håll?

Det är kanske bara jag som funderar kring sådana "problem". Jag tycker bara att det är väldigt intressant att betrakta andra människor och se hur de reagerar och väljer att agera vid bemötandet med andra. Kanske beror det på att jag har så svårt med sådant själv, hur man ska bete sig i mötet med andra, så att det är därför jag tänker så mycket på det.. Vem vet..

måndag 12 september 2011

jag lever :D

Nej vad tror ni? Är det är kanske dax att återgå till bloggarlivet :D

Vilken sommar vi har haft...kan inte klaga på vädret ett endaste dyft.. Det har inte funnits någon tid för Internet nu i mitt liv. Vilket kanske inte är något stort problem, men det leder till att att det inte skapas några nya blogginlägg från min sida. Jag hoppas ni över lever utan dem *haha* vilket jag har svårt att tro att ni inte skulle göra.

Jag har haft fyra veckors semester, jobbat en och haft två veckors föräldra"ledigt". Känns inte ett dugg fel. Vill så gärna att min son ska få vara hemma hela somrarna som vi fick när vi var små. Nu har jag jobbat fyra veckor och ska nu vara ledig i över ett år. Helt galet..
Vi har hunnit med att vara hemma och slappa, badat i massor, njutit i Släppträsk (jag vet namnet på stället låter ju helt galet konstigt, men jag kan säga dig att det är mycket, MYCKET vackrare där än vad det låter som), varit på hela lappisveckan och har fått umgås med massa härliga vänner. Kan en sommar bli bättre?



Tänk just nu för två år sedan låg jag på en säng på sjukhuset i Skellefteå med så mycket värkar att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Sedan (efter vad som konstigt nog inte kändes som en evighet) hela tre minuter över midnatt behagade vår underbara fina kille komma ut till vår värld. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var när jag låg där med den alldeles nykläckta Elias på magen. Att han imorgon fyller två år är ju helt crazy. Har fått höra av mina kära arbetskollegor att tiden visst bara går fortare och fortare ju äldre de blir.. Helt plötsligt står man där och bakar student tårtan och undrar vart tiden tog vägen.. GAAAH! Nej sådan information har jag inte tänkt ta till mig. Så de så!



Vi har firat honom hela helgen. Hade skickat ut 7 inbjudingskort till 7 härliga barn och deras familjer och helt galet så kunde faktiskt alla komma. Är helt fascinerad över att vi fick in 25 personer i vårt vardagsrum. Elias var jätte glad över att alla barnen ville komma hem till honom. Trodde egentligen att han skulle tycka att det var jobbigt att så många skulle komma och riva och leka med hans leksaker, men så blev det inte alls. Jag vet inte hur många gånger han med en lycklig min sa; "Barna hälsa på Elias". Det enda tråkiga med att det kom så många är bara att man inte han prata med alla och få dem att förstå hur glada vi blev över att de kom.




Nej nu slutar jag för denna gång. Återkommer nog snart igen.. hoppas jag ;)

torsdag 9 juni 2011

Äntligen sommar!

Några rader jag plitade ner för några veckor sedan;

Tänk vad härligt att sommaren äntligen är här och inte kom den smygandes på en, nej pang bom så är den här. Man är lite små chockad och totalt ovan med värmen, men ack så skönt. Det enda jag skulle önska är att alla eländiga mygg helt enkelt kunde gå och dö! Min stackars fina son har fått sådana hemska kliande bölder på huvudet av dessa myggbett så man får ont i hjärtat.

I torsdag fick jag fylla 25 nu tredje året i rad. Har haft huset fullt med folk hela helgen och det har varit SÅ roligt. Mina fina svärföräldrar kom och bodde hos oss hela helgen, vilket har varit en stor fröjd.

....sedan blev det inte mer i den bloggen...

Haha jag är helt totalt usel på att få till några bloggar nu på sistone. Ni får ursäkta, men jag har nog helt enkelt tappat sugen på det här med Internet. Läser lite nu och då mina fina vänners bloggar som jag följer, men det är oxå nästan det enda jag gör på detta rymd nät, facebook har jag blivit så äckligt less på. Jag vet inte vad som hänt mig, är nog inne i någon slags fas..

Här kommer i alla fall några "korta" fakta;

¤ Det bubblar bara fler och fler ord från min sons lilla mun. Han har blivit riktigt duktig på att prata. Förvisso kan man ju ibland önska att munnen kunde hållas stängd några minuter om dagen. Den och kroppen är i ständig rörelse hela dagen lång..

¤ Jag har haft lite "små ångest" för att det knappt inte syntes någonting att jag är gravid, magen har varit alldeles platt. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Robin fnissade för sig själv en dag vid köksbordet. Efter han fnissat klart sa han; "Mins du Petra när du var på lappis för två år sedan och gick omkring och såg så gravid ut? Denna gång kommer du att gå omkring och se mest tjock ut.." Det är faktiskt sant, det är svårt att se om jag bara lagt på mig lite eller om jag är gravid... Mår annars, förutom magkatarr, helt underbart bra.

¤ Robin och jag har nu fått vår efterlängtade semester. Vädret har inte visat sina bästa sidor än så länge, men det får mig inte att njuta mindre. Det har känts så hemskt, jag har verkligen inte varit någon bra vårdare för mina gamlingar den senaste tiden. Har varit så trött och less och bara velat stanna hemma från jobbet. Nu ska vi här med vila upp oss och bara göra det vi har lust med :) ...försöka i alla fall...

Det var allt från mig denna gång. Ha en härlig midsommar!!









måndag 30 maj 2011

bäbis!

Jihooo...det var en bäbis i magen, inte en klump med hår och naglar :D

Den 1 november är den beräknad att pluppa ut (om det ändå var så enkelt som det lät)...ooh så spännande!

fredag 20 maj 2011

Mor lilla mor.

Att få den äran att bli mamma är jag så djupt tacksam över. Det är ett liv så fullt av så mycket glädje att jag knappt vet var jag ska gömma det i mitt hjärta.

Samtidigt som det fyller mig med så mycket ångest. Det är jobbigt att älska en annan liten människa så mycket att det gör dig stark, men samtidigt gör det dig svag. Många gånger önskar jag att Elias alltid skulle vara en liten bebis En liten ynklig bebis som ständigt skulle finnas nära mig, som alltid var beroende av mig. En som inte behövde lära sig att stå på egna ben och hitta sina egna vägar här i livet.

Mitt största problem är att jag har sådan enorm seperationsångest. När jag och Robin blev ett par blev det problemet ett väldigt stort problem. Jag ville och kunde nämligen inte släppa honom i från mig. Inte ens för en natt. Tack och lov har jag lärt mig att släppa iväg Robin utan någon större ångest. Men nu kommer Elias och förstör alltihop. Jag måste nämligen nästan varje dag lämna honom i någon annans vård istället för min egen. Trots att jag vet att han har det bra där han är, gör det SÅ ont i mig.

Jag vet inte hur många mammor och pappor jag hört försöka förklara sina enorma glädjekänslor de känner när de för första gången får hålla sin nyfödda lilla prins eller prinsessa i sina armar. Det går liksom inte att förklara, det är för stort. Det är svårt att själv förstå den känslan tills man själv en dag får uppleva den. Sedan gör man allt som står i ens makt att skydda och älska denna lilla människa.

Fick idag höra av mina kära kollegor att det dessvärre inte blir lättare ju äldre de blir, snarare tvärt om. Man oroar sig bara mer och mer för dem. Moderskapet försvinner ju liksom inte bara för att de börjar skolan, flyttar hem ifrån, gifter sig, får egna barn osv. Nej moderskapskänslorna blir nog snara bara större. Man får bara försöka lära sig att hantera dem och släppa greppet om sina barn och låta dem lära sig av sina egna misstag.

tisdag 17 maj 2011

En liten bildblogg

Tänk vad vi tycker om våra fina vänner :D Nu har vi ju inte alla på bild, men några av dem :D



Hos familjen Elvin/Lindberg tittar man gärna in. Här har vi just inhandlat två pannband och en mössa som Ida har sytt. Vi bor nära varandra, men ack om det ändå vore liite närmare..


Åh så har vi ju vår fiiina familj. Tänk vilken skatt vi har i varandra.



Ja just ja, vi måste ju visa upp det fina förklädet mormor Marie har sytt till Elias. Det används ofta. Här bakas det rödavinbärsrutor tror jag bestämt.



Alltså vilket underbart väder vi har och på vilken underbar plats vi bor. Elias trivs så det bara öser om det utomhus och jag med. Än så länge är väl inte huset som vi bor i på långa vägar perfekt, men vi får ta det som det är så får vi se vad det blir.




I helgen åkte vi till den fina staden Piteå. Först besökte vi pité havsbad och sedan hyrde vi rum på hotell Hammerin. Tänk så roligt det kan vara att få hälsa på sina fina vänner.



Killarna verkligen älskade att bada. Det roligaste var nog att få åka i den stora vattenrutchkanan. Direkt vi kommit ner för den skrek Elias; "en tiii!!!" så det var bara att vandra upp igen för att åter igen slänga sig i väg längst kanan.



På vägen hem stannade vi till hos familjen Örjestad i Byske. Deras lilla fina tjej och Elias hittade varandra och trivdes riktigt bra tillsammans.




onsdag 11 maj 2011

Att vara eller inte vara..

För en tid sedan så åt vi pannkakor till lunch. Alltså sådana där tunna, platta, stekpannestora pannkakor som är på bilden ovan. Då kom, som vanligt, denna eviga diskussion upp på tapeten; heter det pannkakor eller plättar?


Robin är av den bestämda åsikten att det heter plättar, att den pannkaka man gör i ugn heter pannkaka och de som är mindre än plättar heter småplättar. Medans jag tycker att det heter pannkakor, ungspannkaka (kan även kallas tjockpannkaka) och att de där små heter plättar. Det går bara inte för oss att enas i den frågan. Och jag kan säga dig att vi har verkligen försökt att vända och vrida på våra olika argument, utan att lyckas "få över" den andra att tycka som den.


Det slog mig i alla fall under våra vilda diskussioner att jag skulle bli hemskt besviken om Elias lärde sig att tycka som sin far. Jag skulle kunna backa i frågan om vilken sida som är rätt sida att smöra sin smörgås på, men om Elias skulle komma hem och säga att han vill ha plättar istället för att säga pannkaka skulle jag bli helt bestört. Nej vilket nederlag det skulle vara! Jag skulle ta det riktigt hårt.. Jag vet inte riktigt om jag visste vad jag gav mig in i när jag valde att gifta mig över rasgränserna.


Plättar är de små, som kan vara väldigt små eller lite mindre små. Det hör man ju på namnet, en plätt helt enkelt. Pannkaka är de stekpanne stora och tjockpannkaka gör man i ung, därav dess namn PUNKT!

måndag 9 maj 2011

en ute dag

Tänk jag trode aldrig att det skulle ske. Vi har blivit med combi. En grafitgråmetallik skoda octavia står på vår gård och blänker i solen. Det känns inte helt fel, nej inte fel alls. Numera kan jag helt enkelt (oftast i alla fall) bara öppna bagageutrymmet, lyfta vagnen och bara styra in den i bilen. Inte som i volvon då det blev ett väldarns bökande och stökande innan den gick in. Kommer i och för sig sakna våran fina Fritz (volvon heter så), jag hoppas den får en ny ägare som vårdar den ömt.

Har varit riktigt duktig och planterat om alla mina blommor i dag. Hade egentligen tänkt göra det lite tidigare, men jag ville vänta tills det blev så pass varmt ute så jag kunde göra det där istället för att jorda ner inne. Har dessutom planterat lite penseer i en kruka utanför huset, så jag känner mig riktigt stolt över mig själv.

Snacka om vilket härligt väder det har varit ute idag, en riktig försmak på sommaren. Jag, Elias och Robin har försökt njuta av den så mycket vi kunnat och bara gått in om vi varit tvungna
Robin lyckades på något konstigt sätt övertyga mig om att jag skulle snagga honom idag. Sitter just nu och funderar på hur han kunde lyckas med det. Jag tycker nämligen att hel snaggat är en urtråkig och rätt så ful frisyr. Den kan passa vissa män, och kvinnor för all del, men det är ju inte mycket till frisyr egentligen. Dock förstår jag att det måste vara helt underbart att ha så kort hår när det är sommar och varmt utomhus. Har själv önskat mig det ett flertal gånger när jag svettats som mest. Robin blev väldigt lycklig över sin nya "frisyr", så det måste ha varit för att göra honom lycklig som jag gick med på det. Vad gör man inte för att se sin man lycklig ;)

onsdag 4 maj 2011

Ett mysterium att lösa:

Alla dessa hårsnoddar, vart tar de vägen?

Jag vet inte hur många förpackningar med hårsnoddar jag köper, men ändå när jag behöver dem så är de helt borta. När jag städar hemma dyker det upp kanske si så där fem, tolv stycken, men aldrig så många som jag har borta.
Det kan ju inte vara så att det är jag som är så slarvig så jag lyckas tappa bort dem allihop? Nej det vore ju helt osannolikt.
Det måste finnas en mer logisk förklaring...

Jag vet! Det kanske finns något slags snoddmonster som smyger omkring om nätterna och samlar ihop alla snoddar han kan finna och gömmer dem i sitt rövarnäste.
Vad kan han tänkas ha alla snoddar till? Han kanske tänker bygga någon stor snoddmojäng för att sedan kunna ta över världen. För att inte verka så misstänksam lägger han ibland tillbaka några snoddar här och där för att det ska se ut som att det är jag som slarvat bort dem... Ja så måste det vara.

Eller kan det vara så att de helt enkelt bara upplöses i tomma intet efter att de används ett visst antal gånger? Det kanske finns mer än en lösning på mysteriet.. Vad tror ni?

måndag 2 maj 2011

ett nytt blogginlägg!

Jo jag vet..jag har nog närmare bestämt börjat dö bort från bloggandet. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, för jag tycker egentligen att det är riktigt roligt att skriva här. Men det finns som ingen tid till det, eller rättare sagt, jag tar mig ingen tid till det. Sitter nästan inte på internet över huvud taget nu mera.

Livet i Skogshägna rullar annars på i sin stilla gång. Robin jobbar för fullt, Elias sprudlar av energi och jag har kommit fram till att min kropp är ett enda stort skrutt. Har i helgen legat med magsmärtor och illamående, fy vale! Har gått och fått magkatarr helt enkelt. Ja sånt är livet, det är bara att göra det bästa av situationen.

Elias, ja han är riktigt fantastisk. Han gör mig så glad. Nu börjar man kunna umgås med honom på ett helt nytt sätt. Han går att skoja, busa och prata med. Jag och Robin brukar ofta förundras över hur den här fantastiska skapelsen kunde komma från oss. Ja han är så söt :D
Jo visst kan man bli helt galen på honom ibland när han absolut inte vill göra det man ber honom om. Det vore ju konstigt om han var helt foglig och utan egen vilja. Nej usch, då tar jag mycket hellre vår lilla tjurskalle Elias.

Jag har längtat så efter våren och nu är den äntligen här. Vi är ute nästan hela dagarna. Det finns så mycket för Elias att utforska nu när han kan ta sig fram mycket lättare när snön veck. Svårigheten är istället att få in honom i huset när det är tid för mat eller sängdax.
Jag tycker livet blir så mycket lättare att leva när det börjar ljusna ute och våren och sommaren kommer. Om det skulle vara vinter endast december till februari, så man han med lite slalom och skoteråkning, skulle jag tycka riktigt bra om vintern. Men nu är det den alldeles för lång och sommaren alldeles för kort. Nu har våren just börjat så det är inte läge att deppa ihop redan :D

måndag 28 mars 2011

sommartid, vilket elände!

Jahapp hur var det nu med detta så kallade "friskohem"? My ass, I tell you.. Ursäkta mina vulgära uttryck, men jag är bara så äckligt less. Han bara tänka att nu är vi äntligen friska, så sprang jag iväg och gjorde det vi inte vill nämna vid namn.
När helgen nästan var över och jag kände mig frisk från magsjukan drabbades jag av plötsligt synbortfall, vilket brukar vara början till migrän. Fick ringa mina kära föräldrar som genast kunde komma till min undsättning, Robin var nämligen och jobbade. Vilket elände! Men nu ni kommer vi att vara friska som berget :D


Vilken gnäll blogg detta har blivit. Det var ju absolut inte den ursprungliga tanken. Här kommer dessvärre ännu mer gnäll:

Alltså det här med sommartid. Jag tycker absolut inte om sommartid. Nej missförstå mig inte nu, sommar är det bästa jag vet, det är det här med att dra fram klockan en timma som jag inte tycker om.
Jag och Robin kommer, som ni nog alla redan vet, antingen precis i tid eller lite sent till allt. Nu när vi till och med förlorat en hel timma är vi konstant efter hela tiden.
Många säger att man börjar vänja sig efter si så där någon vecka eller månad, men så är inte fallet för oss. Istället får vi småstressa hela våren, sommaren och hösten tills dess att vintertiden åter igen infunnit sig och vi får tillbaka den där timmen så vi äntligen kan pusta ut.
Tycker att man kan ta bort det här med att vi drar fram och tillbaka klockan och bara bestämmer sig för att behålla en av tiderna hela året. Så det så!

Ja då var det sagt, tack för mig för denna gång.

tisdag 22 mars 2011

Bakdax

Detta hem förvandlades åter igen till en sjukstuga om söndagkvällen. Elias drabbades av ännu en magsjuka, den tredje efter jul. Usch och fy! Tack och lov var denna inte av den grymmaste sort utan gick över rätt så fort. Elias har dock ingen aptit så jag kände att han skulle få vara hemma från dagis även idag.

Vi har haft en riktigt mysig dag. Det har riktigt lortat igen här efter all sjukdom och vi har inte haft någon ork till att städa. Nu har jag och Elias i alla fall städat köket, men bestämde oss nästan direkt för att lorta ner det igen. Och på vilket sätt gör man inte det bättre på än att baka.
Det var riktigt roligt att baka med Elias. Det blev ju lite extra kladdigt, men det gör ju ingenting.

Han var riktigt duktig på att röra om smeten. Vi gjorde snoddas. Har inget kort på resultatet, men alla vet väl ändå hur snoddas ser ut..

Det bästa var kanske ändå att efteråt få slicka av smeten från slickepinnen.




Vi kommer hädan efter att baka många gånger tillsammans hoppas jag, för det var riktigt kul. (Oj jag tror bestämt jag börjar bli lite tjatig, ni får förlåta mig.) Nu saknas bara ett förkläde till Elias. Mormor har säkert något liggandes hemma hos sig sedan jag och mina syskon var små. Annars kan hon säkert sy ett :D

söndag 20 mars 2011

Pastorsfrun

I veckan flyttade jag och Elias in på hotell Furuvägen (hos mormor och morfar). Faderskapet hade nämligen lämnat oss för att besöka Ö-vik och pastorakademin. Eländigt nog började hotellvistelsen med ett besök på akuten för en av hotellvärdarna. Stackars morfargubben hade nämligen drabbats av bältros. Tack och lov han han in till sjukan i tid, så han fick sig lite medixin. Fick nämligen lära mig att för att man ska kunna få hjälp mot bältros så måste man komma in inom ett visst antal dygn. Annars hjälper inte medicinen och kroppen måste ta hand om och läka det själv.

Under denna veckan har jag slängt i väg många tankar till min kära mormor. Jag har en sådan underbar tur som har min familj så nära. Hur skulle det annars gå när Robin är borta hela veckor? Ja det så klart, hade man inget annat val så skulle det bara bli tvunget att gå.
Dagis är inte öppet på kvällen här i Ånäset, men då passade det sig så bra att Elias kunde vara hos sin mormor och morfar den kvällen som jag jobbade kväll. Helt perfekt!
Min mormor är också pastorsfru och när hon var ung var morfar borta väldigt mycket i jobbet. Jag fattar inte hur hon klarade av det. Hennes familj bodde nämligen långt långt borta. Dessutom hade man helt andra förpliktelser som pastorsfru. Hörde berättas att i ett kapell som de bodde i fanns ingen dusch. Så de fick åka till församling medlemmarnas hem och duscha. Det fanns bara en toalett och ett kök i kapellet, så vid varje söndagsgudstjänst kom församlingsmedlemmarna och använde hennes kök och toalett...
...
I helgen åkte Elias skoter för första gången i sitt liv. Här sitter han på kälken efter skotern med Nova, Nelly och Sara.
Vi hade en helt fantastisk dag. När Elias sov sin dagslur, skottade jag och Robin en snösoffa och satt där och lapade sol, drack kaffe och åt hemma gjord glass i några timmar. Ja vi åt inte glass i några timmar, det var mer ett kort inslag i det hela.

måndag 14 mars 2011

livet rullar på

Oj det var ett bra tag sedan jag hittade hit. Har lixom ledsnat på någe vis. Får se om jag hittar inspirationen igen, annars blir det nog så att jag tar paus från bloggandet ett tag.

Här är vi, efter en månads sjukdom, äntligen friska igen. Känns mycket bra måste jag säga.

Elias har utvecklat två olika sidor hos sig själv under den senaste tiden. En mycket söt och underbar och en hemskt gnällig och grinig.

Förut har han inte vart särdeles kramig av sig, men nu kan man få hur gosiga, långa och underbara kramar som helst av honom. Dessutom många härligt kleggiga pussar. Han älskar att sitta i knä på en och läsa och titta i böcker, vilket är mycket mysigt.

Dessvärre har han blivit så sjuk gnällig. Blir det inte som han har tänk tar han direkt till gråten. Vilket kan göra mig helt galen. Jag har, så länge jag kan minnas, alltid stört mig på ungar som tar till lipen för ingenting och nu har jag en själv. Ajaj..det kanske är lagen om j***ighet.

Jag och Robin konstaterade idag att det är tur att han är så söt för annars skulle vi nog ha kastat ut honom i snön ;P Elias satt då, trots att vi sagt till honom på skarpen ett flertal gånger, och hällde sin mjölk från glaset i talriken och kastade runt med maten på bordet.

Sådant är livet med småbarn, det vore ju konstigt om det alltid vore glamoröst och härligt. Man får ta vara på de underbara stunderna som kommer emellanåt.
Lite kort på vår fina lilla kille :D ....som inte är så liten längre...





söndag 27 februari 2011

gnäll gnäll gnäll

Jag skäms inte för att säga det, jag är mannen i det här äktenskapet.

Ni har väl alla sett den där reklamen för ett antal år sedan med en förkyld man som säger "ni kvinnor snackar om att föda barn..." osv. Man brukar ju säga att när en man blir förkyld blir det så väldigt synd om honom, mer än vad det egentligen är. I vårt äktenskap stämmer det inte riktigt. På Robin märker man inte alls särskilt tydligt om han är sjuk. Han klagar lite och säger sedan inte så mycket mer om det. På mig märks det mycket mer tydligt, jag blir helt sjuuukt gnällig när jag blir sjuk. Det kan låta som att det är mest synd om mig i heeela världen, vilket jag även tycker att det nästan är..

Nu har i och för sig jag haft feber i över en vecka så nu har jag väl rätt att tycka liiiite synd om mig själv..

Dessutom har jag väldigt lätt för att bli sjuk. Brukar lyckas dra på mig det mesta. Jag är rätt så vek helt enkelt. Tänk bara, under den här tiden jag och Robin har varit i lag har jag legat inne på sjukhus fyra gånger av olika anledningar. En av gångerna låg jag inne på strokeavdelningen, hur många i min ålder har lyckats med något sådant?
Det förstås alla ska ju vara bra på något, min lott är väl helt enkelt att vara bra på att vara riktigt sjuk. Eller att i alla fall låta som att jag är riktigt sjuk.

Nej nu ska jag ta och bli frisk från denna eländiga flunsa, så att nästa sjukdom ska få chans att gripa tag om mig....eh, nej men så jag kan få komma ut och träffa lite folk igen. Håller på att längta ihjäl mig efter mina underbara vänner! Och att få kunna bjuda hem våra vänner till vårt, numera, nästan klara vardagsrum...

måndag 21 februari 2011

Huvaligen!

Nu börjar det finnas hopp i den Marksénska familjen i Skogshägna.. Elias har varit jätte sjuk, har haft hög feber, en riktigt grym magsjuka och inte gått att få i någonting att äta eller dricka. Det känns som vi provade allt. Nyposoppa, kräm, hälsofil, vaniljglass, saft, frukpuré, piggelin, mosad jordgubbe med socker, you name it. Han ville inte ha någonting. När han även slutade att kissa blev hans föräldrar väldigt oroliga och åkte raskt till doktorn. Tant doktorn undersökte vår fina lille gosse, men tyckte inte han behövde få dropp. Utan det vara bara att åka hem igen och försöka tvinga i honom några teskedar dryck i kvarten.
Sedan åkte moderskapet på feber, illamående och magont så vi var riktigt ynkliga hela helgen. Modern och sonen låg mest i sängen och kippade efter luft hela dagarna. Att se sin son så här sjuk var bland det värsta vi varit med om. När han sedan på söndagkvällen självmant tog sig ett mariekex, blev vi så lyckliga!

tisdag 15 februari 2011

Familje nytt!

...lite "senaste nytt" om alla i vår lilla familj;

Robin nytt:

* Robin har fortsatt sin stora tv karriär. Vill ni se honom, eller många andra kändisar från vår församling, är det bara att slå på tv;n på kanal 2 klockan 10.00 på söndag och två söndagar efter det.
Se det gärna, han var hur snygg som helst! (...fast det kanske inte är därför du borde se programet..)

* Robin blir fortfarande kallad för mamma av sin son. Vi har försökt lära honom att han heter pappa, men det går icket. Han bara tittar oförstående på oss och pekar på Robin och säger mamma med bestämd ton.

* Nu har Robin lämnat föräldraledigheten bakom sig för att ta nya tag med sitt jobb som ungdomspastor. Vi hoppas att han hittar nya krafter till detta.

Elias nytt:

* Elände, elände! Elias har drabbats av ännu en magsjuka.. Modern trodde först att den lilla sonen kräktes på grund av äcklande över den pajalagröt hon hade lagat till åt honom. Men hon fick tillslut överge den tanken för detta visade sig inte vara något annat än magsjuka. Och den grövsta sort till och med :(

* Elias pratar för fullt. Det svåra är bara att förstå det han säger. Han kan säga ord som mamma, hej, hejdå och sko och det är ju inte vidare svårt att förstå, men resten av meningarna brukar vara aningens mer svårförstådda. Han använder också ett och samma ord för flera olika saker, men med lite olika böjningar. Goda = groda, doda = bil (även alla andra fordon så som lastbil och traktor) dodaaaa = bollibompa. Så, som ni kanske förstår, gäller det att man hänger med i svängarna..

* Rutiner har blivit ett måste för vår fina Elias. Och det särdeles om kvällarna. Gör vi fel eller på ett annat sätt än vad vi brukar leder det ofta till skrik och panik. Vilket leder till att det inte går att få honom att somna förän vid elva på kvällen.
Han har även fått för sig att vakna om nätterna och vilja komma över till oss. Vilket han oftast brukar få, vi orkar nämligen inte ta den striden om nätterna. Nu tycker förvisso moder att det är väldigt mysigt att ha honom hos sig i sängen, om det inte var för att han är en som liten bökande mullvad. Rätt som det är kan man vakna av att få en liten fot i käften, vilket inte alls är särdeles mysigt...

Petra nytt;

* Petra har fått knepa och lukta på bäbis! Lille Arvid, som annars går under namnet Argvid om kvällar och nätter, är en mycket söt och välskapt liten gosse. Om ni undrar vems hans stolta föräldrar är så kan jag det avslöja att det är Karin och L-G. De båda verkar helt skapta för det här med föräldraskap.

* Det hände något alldeles förfärligt härom måndagen. Petra skulle måla fondväggen i vardagsrummet. Hon ordna allt som skulle ordnas inför målningen och öppnade sedan färg burken. HUGA vilken ful färg som visade sitt fula nylle i den runda burken. Det här var ju inte alls den färg hon mindes att de bestämt sig för. Vilket elände. Ja hon började måla i alla fall. Men usch så hemskt, färgen liknade något av en gröngul diaré. För att inte göra maken allt för ledsen bet hon ihop och fortsatte att måla. Till hennes stora lycka upptäkte hon efter ett tag att när färgen torkade såg den inte alls lika hemsk ut, utan rätt så fin.. PUH!

* Väldigt ofta när det ska skrivas på papper eller kommer post står Robins namn först. Därför bestämde sig Petra för att när det kommer till barnen då skall hon minsann få vara först. Hon skrev glad i hågen dit sitt namn på vårdnadshavare 1 och sin makes namn på vårdnadshavare 2 på dagisansökan. Sagt och gjort, hon postade brevet och gick hem utan att tänka något mer på detta.
Efter några veckor fick hon tillbaka ett intyg på att Elias fått en dagisplats. Vet ni vad, överst på bladet står; vårdnadshavare Robin Marksén. Moderns namn går inte ens att finna någonstans på bladet. Nej jag tror jag tar och bryter samman.


Ja det var det från oss. Hoppas vi ses snart! Adjö!

torsdag 10 februari 2011

Nu ni!

Här händer det saker. Efter mången ångest och förtret ser det faktiskt ut som att vårt vardagsrum kan bli klart. Det är inte riktigt klart än, men snudd på..

Bildbevis;

Här rivs det tapeter av bara den:
..och så var det att ta bort all gammal spackel och spackla om alla skarvar (usch det var nog det jobbigaste av alltihop)..

..och slipning av varje skarv..
...tapetsering med cover up i hela rummet och tillslut äntligen målning :D


Färgen har inte riktigt torkat, därför ser det lite flammigt ut..

...vi har ett varv till att måla, sedan är det dax för fondväggen. Vilken färg den blir avslöjas vid sedare tillfälle..

Tänk, tänk....snart kan vi börja möblera och använda vårt vardagsrum! Jiiihooo!

måndag 31 januari 2011

Snopp!?

...oj vilken mogen titel på detta blogginlägg, men det är faktiskt just snoppar den kommer att handla om. Tycker du att det blir lite väl pinsamt får du väl sluta läsa nu. Men jag kan säga så här, har du småbarn eller tänker "skaffa" kan du inte tycka att det är pinsamt att prata om just snoppar...

Ester låg på golvet och fick en ny ren blöja av sin far, vilket Elias tyckte var mycket spännande att se på. Robin, som också stod och tittade på, frågade Elias; "Men var är Esters snopp?". Elias såg väldigt frågande ut för Ester hade ju ingen snopp...
Jag minns att jag var mycket avundsjuk på min bästa kompis Lorenz när jag var liten för att han hade en snopp och inte jag. För att inte visa min besvikelse berättade jag för Lorenz att jag faktiskt också hade en, att jag lixom fällde fram den när jag skulle kissa. Vet dock inte om han någonsin gick på denna lögn, för den gick ju aldrig att bevisa.

För några månader åkte jag och Elias till Flarken för att hälsa på några kompisar. När vi klev in genom dörren möttes jag av 2 åringen som genast frågade innan vi nästan inte ens hade hunnit komma in; "HEJ, jag har en snopp, vad har du?" "Men hej! Jasså har du det :) Nej jag har ingen snopp jag har en.... ja vad heter det?"
Ja vad ska man säga. Jag har ännu inte hittat ett bra ord för det kvinliga könsorganet. Slida? ...nej så tragiskt. Fitta? ..nej aldrig i livet. Hålet? ...nej men snälla. Snippa? ..ja det är väl kanske det bästa förslaget hitintills, men det känns ändå inte helt bekvämt.
Tack och lov har jag en liten kille och har inte så svårt att förklara för honom vad han har. För det finns ju flera ord för det manliga könsorganet som inte känns dumt eller obekvämt att säga. Men vem vet jag kanske får en liten flicka någon gång i framtiden och kommer då att stå inför den frågan. Så det är väl inte dumt att börja tänka på det redan nu...

onsdag 26 januari 2011

Vagnköp..

Elias har fått sig två nya vrålåk. En, hör och häpna, rosa "typ" sulky och en ny(are) "riktig" vagn. Vadan detta, hade inte Elias redan en bra fungerande vagn sedan tidigare? Jo vagnen vi hade (har) tidigare hade många år på nacken, var stor och klumpig, börjar gå sönder på vissa estetiska grejjer och hjulen krånglar hela tiden. Vi hade dessutom "bara" köpt den för några hundralappar så det kändes inte allt för dumt att införskaffa oss en nyare modell. Den gamla vagnen finns fortfarande i bruk på dagis, så nu slipper vi dessutom släpa den fram och tillbaka mellan dagis och skogshägna. Vilket inte känns helt fel.



Är egentligen väldigt anti mot detta "hytt och bytt" samhälle. Många föräldrar blir ju som helt galna i att måsta ha den mest perfekta barnvagnen, med de alldra bästa funktionerna. Visst håller jag med om att det är bra om en vagn är lätt och smidig och att ungen ligger skönt i den. Men HALLÅ hur många tusen ska den få kosta? Och hur många väl fungerande vagnar slängs det egentligen idag?

Det här med barnafödslar är väl inte direkt något nytt påfund och många pappor och mammor har gott och väl klarat sig utan dessa stylade multifunktionsbarnvagnar förut. Så vad är det som gör att vårt ha begär växer mer och mer för varje år som går? Det är ju helt sjukt, här i Sverige har vi fyra (lite lätt överdrivet) olika vagnar i varje barnfamilj för olika slags endamål, medans man i många andra länder inte ens kan tänka tanken på att införskaffa sig en vagn..



Jag har som sagt egentligen ingen rätt att klaga, är en riktigt slösamaja själv, men jag hoppas att jag kan bli bättre människa på dessa punkter. Denna blogg är mycket en enda stor pik till mig själv. För om sanningen ska fram har vi ännu en vagn här hemma. En apful gammal vagn som Robin på sommaren använder underredet till att lasta pelletshinkarna i. (Hoppas inte personen i fråga som vi fått den vagnen av läser denna blogg, piiinsamt! ...Vilket jag i och för sig skulle bli mycket förvånad över om hon skulle..) Så egentligen borde jag väl använda den istället och sluta klaga....

fredag 21 januari 2011

Bengubben

Detta ar forst och framst min otroligt fina son Elias, som ni kan se, med hans alskade bengubbe.

Forlat maste fa forklara innan du blir alldeles forskrackligt galen. Varfor det hela tiden star a och o istallet for, ja du vet vad, ar for att tangentbordet ar installt pa engelskt tangentbord och jag vet inte hur man andrar pa detta. Jag hoppas du overlever denna forskrackliga lasning i alla fall... Jag skulle aldrig klara av att lasa den, men ja jag far val se hur langt du orkar hanga med..

Ater till amnet.. Bengubben ar Elias "snutte". Den ska bara finnas dar vid hans vilo och sovstunder. Blir lite, eller faktiskt valdigt mycket, stolt over min sons val av alsklings leksak. Han kanske ser ut som sin far, men han har da absolut arvt smaken av sin mor.
I gar hande det forbjudna. Vi glomde Bengubben pa dagis. Nar det var dax att lagga Elias for att sova for natten, la jag ner honom is sangen. Sedan tittade han pa mig med sina stora bruna ogon och sa: "gubbe? gubbe?". Aj vad det sved i hjartat, for det fanns ju ingen "gubbe" att ge honom. Han hade lite svart att somna den kvallen, men det gick anda utan nagra storre problem.

..Sa ar det hela tiden. Jag forestaller mig hela tiden att det ska uppsta varldens jobbigaste senarie, mendans det istallet oftast gar helt ok.
Som det har med dagis. jag kanske ser helt lugn ut pa ytan, men inombords oroar jag mig for allting. Kommer det har verkligen att ga bra? Klarar han sig utan mig och Robin? osv. Jag vill inte oroa mig, men det bara blir sa.
Men det kanns skont att saga att det kommer att ga hur bra som helst for min lilla kille. Han trivs sa bra pa dagis och saknar oss knapt nar vi inte ar dar. Han har jatte fina froknar och det gar super fina barn pa samma dagis.
Sa vad ar det egentligen att oroa sig for?

Det spelar ingen roll hur bra eller daligt det kommer att ga for honom. Jag kommer anda aldrig att sluta oroa mig. Men det ar val inget fel i det. Det ar, tycker jag, bade min rattighet och plikt att som mor gora det. Det viktiga ar val bara att inte fora over all min oro till honom. Att lata honom ramla, att tillata mig sjalv bli skrackslagen, men att anda lugnt och samsat krama om honom, trosta och saga: "lilla gubben det gick bra"...

fredag 14 januari 2011

btw..

Vill ha!!!! Känner du någon som vill bli av med ett liknade matsals bord, skvallra då genast till mig!!!

friska!

Är inte särskilt vidskeplig av mig men *peppar peppar ta i trä* för säkerheten skull...

Uvi;n är ett minne blått och magsjukan har vi tack och lov lämnat bakom oss. Eller det var inte riktigt sant, den har lämnat en bitter eftersmak. Elias har nämligen tappat sin goa matlust. Det som förut var en fröjd (Elias har nämligen gillat allt som vi bjudit honom på) har nu blivit en svår kamp. Välling kräks han åt, korv (som är hans favorit mat) kan han äta lite av, men spottar sedan bara ut maten och många andra rätter behagar han inte ens öppna sin mun för.
Men hör och häpna, det finns hopp. Vi bjöd hit mina föräldrar och lillebror på pizza i em och gissa vad lillungen tar sig till. Jo han börjar peka vilt på pizzan, Robin ger honom en bit som han helt enkelt tar och gluffsar i sig. Jag hoppas att detta är början på att hans goda aptits återvändo.

Några korta "senaste nytt";

* Genom att vi har varit borta i en veckan och sjuka i två, har renoverandet i vardagsrummet helt stått stilla. Jag hoppas att jag snart kan komma med flera glada nyheter på den fronten.

* Elias tar till veckan ännu några stora steg mot vuxenvärlden. Han ska börja på dagis. Pappa Robin ska vara med honom på inskolningen som börjar på måndag. Det ömma modershjärtat har ännu inte riktigt velat ta till sig detta. Jag är av den uppfattningen att små barn hör hemma hos sina föräldrar, inte på dagis.. Tänk om det händer min lille guldklimp något, tänk om han gör illa någon...eller tänk om någon är dum mot honom!?! Fånigt jag vet, men det är sådan jag är..

* I helgen ska vi spela in tvgudstjänsterna. Håll de två (eller så många du har) tummar hårt du kan för oss så att det ska gå vägen.

...SLUT för denna gång :D

onsdag 5 januari 2011

UVI

..USCH för det!!!

Men nu är den tack och lov (förhoppningsvis) väck med hjälp av pencilin. Efter att blivit nekad medixin har jag fått gå (gå och gå jag har knappt kunnat gå har mestadels legat till kojs eller suttit) med detta elände i sju dagar.

Den största utmaningen under denna tid var att repa den duett jag och Robin ska sjunga tillsammans på en av våra tvgudtjänster som ska visas i vår. Att stå och sjunga var helt omöjligt, men att använda magstödet var, dess värre, ännu mer omöjligt.
Tänk dig själv, vad väljer du? Att försöka använda magstödet, men att istället riskera att kissa på dig stup i ett. Eller att istället skippa magstödet och försöka pipa fram någon slags sångröst med hjälp av bröstet.
För att inte skämma ut mig totalt bland mina härliga musikvänner (även om de är mycket goda vänner och skulle säkert ha stor förståelse om det skulle inträffa, så kände jag ingen större längtan efter detta otrevliga inslag) valde jag alternativ två. Efter att jag hört den burkiga "förinspelningen" av vår duett kände jag dock en stark övertygelse att aldrig mer ställa mig bakom en mick och sjunga sola. Det lät helt enkelt FÖRTÄSKIGT!
Jag vet ju inte hur min sångröst låter vid andra tillfällen. Har inte hört mig själv sjunga förut så jag vet inte om jag egentligen kan skylla på att jag inte kunde använda magstödet, men för min egna självkänslas skull gör jag det. Eller det lär väl visa sig tillslut, nej usch så hemskt....

Bra eller usel sångröst, jag kommer ändå alltid att älska att sjunga. Att sjunga är en stor del av mitt liv....En dröm är en dag ta sånglektioner. Får se, en dag kanske det inträffar...

lördag 1 januari 2011

Skogshängig...

..det är vad jag är just nu. Sjuk och skröpplig. Börjar bli lite less på detta eviga sjukandet, men det är bara att bita ihop. Robin och Elias är i Sörmjöle hos farbror Tommy, faster Helena och kusin Ester så jag sitter här alldeles övergiven och ensam. Nej då det är inte så farligt som det låter. Jag kan ligga i sängen hela dagen, se vad jag vill på tv och inte behöva fixa och ordna med någonting jag inte har lust med. Just nu är det dessutom en konsert med Sting på TV så livet är faktiskt rätt ok. Inte önskar jag att alla mina dagar skulle se ut som denna, inte heller att det endast skulle finnas sådana dagar. Men en per år så där är inte helt fel..

Förutom det att jag blev sjuk hade vi det riktigt trevligt hos familjen Marksén/Forsman. Vi gjorde det vi oftast gör där, äter alldeles förskräckligt god mat, småbråkar lite, har förtroliga samtal, spelar en hel mängd kort och vanliga spel (blev inte lika mycket denna gång som vanligt, inte mig i mot i och för sig :P) ser på film och har det allmänt trevligt. Det som var den största förändringen denna gång var att det tultade omkring två underbara godingar på golvet. Det är häfligt hur det bara "helt plötligt" finns där. För två år sedan var de två bara en dröm och en förhoppning, nu en verklighet.


Ester och Elias i sina fina julkapps dressar de fått av faster Frida och farbror Peter.

Nyårsafton. Bröderna Marksén med sina två underverk.

Jahapp, då var det ännu ett nytt år. Tolvslaget kändes lika speciellt i år som det gör varje nytt år, inte alls särskilt speciellt. Hade samma sinnestämning både före och efter tolvslaget, världen såg precis likadan ut som den gjorde innan och min man stod där lika vacker som innan. Trots detta är det ändå ett nytt år som börjar, ett år med nya möjligheter, glädjeämnen och bakslag.
Ser fram emot vad detta år har med sig....